Solvända

Helianthemum nummularium (L.) Mill.

Vetenskapliga synonym: H. chamaecistus Mill., H. chamaecistus Mill. ssp. hirsutum (Vollm.) Weim., H. ovatum (Viv.) Dunal (ssp. obscurum)
Svenska synonym: ljus solvända, vanlig solvända (ssp. nummularium), mörk solvända (ssp. obscurum)

Vanleg solrose Filtet Soløje (ssp. nummularium), Bakke-Soløje (ssp. obscurum) Päivännouto Common Rock-rose Gewöhnliches Sonnenröschen (ssp. nummularium), Ovalblättriges Sonnenröschen (ssp. obscurum)

Beskrivning. Solvända är en lågväxt, nästan mattbildande dvärgbuske med motsatta blad. Den är vedartad nedtill med krypande grenar, medan årsskotten är upprätta och örtartade. Bladen är rundat elliptiska och mörkgröna på ovansidan, med långa styva hår. På undersidan är bladen oftast gråludna, men kan också vara nästan kala. Vid bladbasen finns tydliga stipler som liknar små blad i formen. Solvända blommar i juni-juli med gula blommor som sitter flera tillsammans i glesa knippen, i spetsen av de uppstigande skotten. I knoppstadiet hänger blommorna, men vid blomningen vänder de sig mot solen och följer den till dess blommorna vissnar, eller det blir mulet och de sluter sig. Blommorna är ett par centimeter breda, med tre stora och två små och oansenliga foderblad. Kronbladen är guldgula och har ibland en orange fläck vid basen, ståndarna är rörliga. Inom arten brukar två underarter urskiljas, huvudunderarten ljus solvända (ssp. nummularium) har blad som är filtludna på undersidan, medan de hos underarten mörk solvända (ssp. obscurum (Celak.) Holub) är gröna och borsthåriga.
Den andra arten i släktet, ölandssolvända (H. oelandicum), har mer tuvat växtsätt, mindre blad utan stipler och mindre, omkring en centimeter breda, blommor. Arten gotlandssolvända (Fumana procumbens) hör också till familjen solvändeväxter (Cistaceae) men placeras i ett annat släkte, den skiljs bland annat genom strödda barrlika blad.

Utbredning. Solvända är ganska vanlig i de östra delarna av södra och mellersta Sverige, från Skåne till Uppland, men förekommer sällsynt upp till Hälsingland. Arten växer på soliga, kalkrika torrbackar, skogsbryn, betesmarker och vägkanter. Genom minskande bete har solvända försvunnit eller minskat på många platser, eftersom den inte kan hävda sig i högre vegetation. Mörk solvända (ssp. obscurum) har en sydligare utbredning än huvudunderarten och är ganska vanlig på flera håll. Första fynduppgift är från Hälsingborg, Skåne och publicerades år 1662 (Nordstedt 1920).

Användning. Flera förädlade namnsorter av solvända odlas som stenpartiväxter.

Etymologi. Artnamnet nummularium kommer av latinets nummus (litet runt mynt) och betyder myntliknande, vilket skulle kunna syfta på blommorna.

Referenser

"Om ståndarsträngarne vidröras med någon spets nedtill, isynnerhet om morgnarne eller vid fuktig väderlek, böja de sig strax utåt mot kronbladen, hvilket redan KOELREUTER (1766) och PERSOON (1797) iakttogo. Blommorna äro ganska täcka, men växten antyder mager jordmon. Den är lindrigt adstringerande och räknades i äldre tider till "sårläkande" medel."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)