Sodaört

Salsola kali L.

Vetenskapliga synonym: S. kali L. ssp. polysarca G. Mey. (ssp. kali), S. kali L. ssp. ruthenica (Iljin) Soó, S. kali L. var. tenuifolia Tausch, S. pestifer A. Nelson, S. ruthenica Iljin (ssp. iberica)
Svenska synonym: rysk sodaört (ssp. iberica)

Sodaurt Sodaurt (ssp. kali), Russisk Sodaurt (ssp. iberica) Otakilokki Prickly Saltwort (ssp. kali), Spineless Saltwort (ssp. iberica) Kali-Salzkraut (ssp. kali), Ungarisches Salzkraut (ssp. iberica)

Beskrivning. Sodaört är en ettårig, kal eller hårig ört. Den kan vara rikt grenig och upp till en halvmeter hög, men är ofta mer lågväxt med sparsamt grenig stjälk. Bladen är saftiga och trinda med stickande spets och smakar salt. Sodaört blommar från juli till september. Blommorna är mycket oansenliga och sitter i små grupper i bladvecken, omgivna av två stickande förblad. Ståndarna är vanligen fem och deras gula ståndarknappar sticker ut en aning ur blomman. De fem hyllebladen är hinnlika och blir vid fruktmognaden hårda och växer samman med både förbladen och frukten, och ser vid mognaden ut som en plattad skiva med ojämn kant. I Sverige förekommer två underarter, den inhemska huvudunderarten sodaört (ssp. kali) och den tillfälliga underarten rysk sodaört (ssp. iberica Sennen & Pau). Den senare är mer upprätt i växtsättet, vanligen helt kal, samt har längre och smalare blad.
Sodaört kan knappast förväxlas med andra arter, den känns lätt igen på sina korvformade blad med vasst stickande spets.

Utbredning. Sodaört förekommer huvudsakligen vid Västkusten, men finns även på Öland och Gotland och ett par andra ställen i södra Östersjön. Den är mindre allmän, men kan på vissa platser förekomma i stort antal. Arten växer på sandiga havsstränder, gärna på sanddyner. Underarten rysk sodaört (ssp. iberica) kan påträffas tillfälligt vid hamnar och på avfallsplatser. Första fynduppgift är från Hoburgen, Gotland och publicerades av Fuiren år 1662 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet kali kommer av arabiskans qali (soda) och användes som ett växtnamn redan av Rembert Dodoens 1583. Namnet, liksom det svenska sodaört, syftar på att man i äldre tid torkade och brände växten för framställning av soda.

Referenser

"Wäxer wäl tämmeligen allmänt på en del hafsstränder, men icke til den ömnighet, at man kan deraf göra sig något gagn. Ehuru saftfull och smakande af salt, röres den icke af Kreaturen, förmodeligen för dess stickande blad. På de orter, där den finnes i ömnighet, samlas, torrkas och brännes den såsom Glasörten til Soda; men at så den til detta behof, blefwe hos oss wisserligen icke lönande."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)