Salicornia L.

Glasörter

Beskrivning. Ettåriga, kala, köttiga örter. Stjälk ledad, upprätt eller nedliggande, till synes bladlös, med korsvis motsatta grenar. Blad motsatta, reducerade, insänkta i stjälken. Blommor tvåkönade, insänkta i stödbladet, oansenliga, i grupper om tre med två sidoblommor och en mittblomma. Hylle tre- eller fyrtaligt. Ståndare en eller två. Märken ett eller två. Frukt mer eller mindre äggformad. Frön ofta med korta borst, med mycket tunt fröskal.
Kromosomtal: 2n=18 (glasört), 2n=36 (styv glasört).

Övrigt. Glasörterna är variabla och svåra att skilja från varandra, och ofta krävs välutvecklade exemplar som är i blom.

Användning. Glasörterna är saltsmakande och utnyttjades förr genom att de torkades och brändes i syfte att utvinna soda ur askan, liksom är fallet med sodaört (Salsola kali). I sin Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ från 1806 anger Retzius att glasörter också kan tillredas som sallad.

Etymologi. Släktnamnet Salicornia kommer av latinets sal (salt) och cornu (horn) och betyder 'salthorn', vilket syftar på såväl form som smak.

Släktet har 28 arter och förekommer över hela världen. Åtminstone fyra arter har urskiljts i Sverige, men numera erkänns endast två, glasört (S. europaea) och styv glasört (S. dolichostachya).

Arter:
glasört (S. europaea)
styv glasört (S. dolichostachya)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

"Den finnes på wåra stränder til så ringa mängd, at man icke kan göra något afseende derpå. När något stånd framsticker, afbites det gemenligen straxt af de på stränderne betande Kreatur, hwilka finna denna saftfulla och salta wäxten smakelig. I södra, i synnerhet sydostliga Europa sås den, för at anwändas til Sodabränning, som icke skulle blifwa lönande i Swerige. I Engeland, Frankrike och äfwen annorstädes inlägger man de mjukaste stjelkarne i Ätticka med stark Peppar, för at äta såsom Sallat til Stek."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)