Saltmålla

Halimione pedunculata (L.) Aellen

Vetenskapliga synonym: Atriplex pedunculata L., Halimus pedunculatus (L.) Wallr., Obione pedunculata (L.) Moq.

Saltmelde Stilket Kilebæger Pedunculate Sea-purslane Stielfrüchtige Salzmelde

Beskrivning. Saltmålla är en ettårig, ört med nedliggande till uppstigande och sparsamt grenig stjälk som kan bli två till tre decimeter hög. Bladen sitter strödda och är spatellika och trubbiga, köttiga, samt liksom resten av växten fjälligt silvergrå. Saltmålla blommar i juli-augusti med oansenliga blommor som sitter i glesa klaselika samlingar. Blommorna är enkönade. Honblommorna sitter på drygt centimeterlånga skaft och omges av två sammanväxta förblad som har två hornlika utskott i spetsen. Hanblommorna faller av tidigt. Frukterna är skaftade.
Saltmålla känns lätt igen på honblommornas säregna förblad. Den andra arten i släktet, portlakmålla (H. portulacoides), är flerårig och har nertill förvedad stjälk, samt oskaftade frukter och förblad utan hornlika utskott.

Utbredning. Saltmålla förekommer sällsynt från Bohuslän till södra Småland. Den växer på leriga salthaltiga strandängar vid havet. Första fynduppgift är från Ven och Hälsingborg, Skåne och publicerades av Leche på 1700-talet, och år 1779 publicerade även Retzius uppgifter om fynd av saltmålla (Nyman 1868). Ett exemplar insamlat av Retzius finns bevarat i Naturhistoriska riksmuseets samlingar och kan ses i artens bildgalleri.

Etymologi. Artnamnet pedunculata kommer av latinets pedis (fot), pedunculus (liten fot) och betyder skaftad, vilket syftar på de långskaftade honblommorna och frukterna.

Referenser

"Den blev först känd såsom svensk genom LECHE, som anmärkte den på Hven och vid Helsingborg. RETZIUS fann den "in urbe Lands Crona, loco depresso arenoso" (Observat. I, 1779)."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)