|
Beskrivning. Saltmålla är en ettårig,
ört med nedliggande till uppstigande och sparsamt grenig
stjälk som kan bli två till tre decimeter hög.
Bladen sitter strödda och är spatellika och trubbiga,
köttiga, samt liksom resten av växten
fjälligt silvergrå.
Saltmålla blommar i juli-augusti med oansenliga blommor som
sitter i glesa klaselika samlingar. Blommorna är enkönade.
Honblommorna sitter på drygt centimeterlånga skaft och omges av två
sammanväxta förblad som har två hornlika utskott i
spetsen. Hanblommorna faller av tidigt. Frukterna är skaftade.
Saltmålla känns lätt igen på honblommornas
säregna förblad. Den andra arten i släktet,
portlakmålla (H. portulacoides),
är flerårig och har nertill förvedad stjälk, samt
oskaftade frukter och förblad utan hornlika utskott.
Utbredning. Saltmålla förekommer sällsynt
från Bohuslän till södra Småland.
Den växer på leriga salthaltiga strandängar vid havet.
Första fynduppgift är från Ven och Hälsingborg, Skåne och
publicerades av Leche på 1700-talet, och år 1779 publicerade även Retzius uppgifter om
fynd av saltmålla (Nyman 1868). Ett exemplar insamlat av Retzius finns bevarat i
Naturhistoriska riksmuseets samlingar och kan ses i artens bildgalleri.
Etymologi. Artnamnet pedunculata kommer av
latinets pedis (fot), pedunculus (liten fot) och betyder skaftad,
vilket syftar på de långskaftade honblommorna och frukterna.
|
Familj: Chenopodiaceae
Släkte: Halimione
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Den blev först känd såsom svensk genom LECHE, som anmärkte den på Hven och vid Helsingborg.
RETZIUS fann den "in urbe Lands Crona, loco depresso arenoso" (Observat. I, 1779)."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)
|