BymållaChenopodium urbicum L.
| |
Beskrivning. Bymålla är en ettårig, medelstor, kal
ört. Stjälken är upprätt, ogrenad eller sparsamt grenig, och kan bli
drygt en halvmeter hög. Bladen är kortskaftade, stora och brett trekantiga med
trubbig spets och sparsamt tandad kant med likstora tänder, bladbasen är tvär
eller killik. Bladens ovansida är blank och saftigt grön, undersidan är ibland
något mjölig. Arten blommar i juli-augusti, blommorna sitter i täta axlika
gyttringar i de övre bladvecken och i en toppställd klase. Hyllebladen är inte
kölade och täcker inte frukten, som är upprätt. Fröna är svarta
och nästan släta med trubbig kant. Utbredning. Bymålla är ytterst sällsynt och måste nog betraktas som försvunnen ur den svenska floran och påträffas numera endast tillfälligt införd. Den sista förekomsten fanns vid en gård i Västmanland där den fanns kvar fram till slutet av 1980-talet. I äldre tid var bymålla vanlig i byar och städer, vid gårdar och gödselstäder. Den har påträffats från Skåne till Medelpad men har minskat i takt med att dess mycket kväverika växtplatser har försvunnit. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades av Celsius år 1732 (Nordstedt 1920). Användning. Enligt Retzius (1806) kan bymålla användas bland annat till stuvning. Etymologi. Artnamnet urbicum kommer av latinets urbs (stad) och betyder 'växer i städer'. |
Familj: Chenopodiaceae Släkte: Chenopodium "Wäxer tämmeligen allmän i Byar och Städer wid
hus och gården. Fåret och Geten äta den. Den spädare Örten
kan äfwen nyttjas så wäl til stufning som Grönkål."
Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)
|
© Naturhistoriska riksmuseet 1999
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/chenopodia/cheno/chenurb.html
Senaste uppdatering: 13 juli 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg