Blåmålla

Chenopodium glaucum L.

Blåmelde Blågrå Gåsefod Sinisavikka Oak-leaved Goosefoot Graugrüner Gänsefuß

Beskrivning. Blåmålla är en ettårig, ofta nedliggande ört som vanligen har rödstrimmig stjälk. Bladen är små och liknar ekarnas (Quercus robur) blad med rundad spets, mjukt vågiga kanter och killik bas, de är blågröna i färgen och ganska fasta i konsistensen, samt vitmjöliga på undersidan. Blåmålla blommar från juli till september med små oansenliga blommor. Blomgyttringarna är ganska korta och grågröna. Fröna är svartbruna och fint punkterade.
Blåmållans speciella utseende gör att den knappast kan förväxlas med någon annan växt.

Utbredning. Blåmålla förekommer mest i Sydsverige, från Skåne till Uppland, men har påträffats tillfälligt även på andra håll. Den växer på kväverika marker som vid gödselstackar och på fet matjord i trädgårdsland och på ruderatmark. Den är ganska ovanlig men kan i vissa områden vara ganska talrik. I äldre tid var blåmålla mycket vanligare och tillhörde i högre grad än nu städernas flora. Ännu idag kan blåmålla och andra mållor dyka upp i jordhögar kring de grävarbeten som sker i städerna. Första fynduppgift publicerades 1658 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet glaucum kommer av latinets glaucus (blågrå) och syftar på bladfärgen.

Referenser

"Om både Blåmållan och Rödmållan kan anmärkas att de på Linnés tid växte rikligt "på Stockholms gator". Den förra var der "frequentissimum" och den sednare förekom "copiose" (L. Fl. Suec.). "Gräset" på gatorna bortrensades den tiden icke så noga som nu."

Ur Utkast till svenska växterna naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)