Lungrot

Chenopodium bonus-henricus L.

Svenska synonym: lungmålla

Stolt Henrik Stolthenriks-Gåsefod Hyvänheikinsavikka Good-King-Henry Guter Heinrich

Beskrivning. Lungrot är en flerårig, ganska robust ört som ofta växer i bestånd. Stjälkarna är upprätta och kan bli mer än halvmeterhöga. Bladen är stora och tydligt skaftade med brett triangulär, pillik bladskiva som har helbräddad kant. Som unga är bladen något mjöliga. Lungrot blommar i juni-juli med oansenliga blommor som sitter tätt gyttrade i långa, mångblommiga axlika klasar i toppen av stjälken. Blomstjälkarna är nästan bladlösa upptill och ofta lite böjda, de är tydligt längre än de omgivande rosettbladen.
Lungrot är den enda fleråriga arten i släktet och därigenom lätt att känna igen. De breda pillika bladen och de täta, mångblommiga klasarna är också karaktäristiska kännetecken.

Utbredning. Lungrot är ganska vanlig på kulturmark i södra och mellersta Sverige. Den växer oftast vid gamla gårdar och i vägkanter. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum år 1658 (Nordstedt 1920).

Användning. Lungrot användes förr som djurmedicin och ansågs bota hosta hos får. Enligt Hoffberg (1792) kan unga skott användas som sparris (Asparagus officinalis) och bladen kan stuvas som spenat (Spinacia oleracea).

Etymologi. Artnamnet bonus-henricus betyder 'den gode Henrik' och kommer av latinets bonus (god) och henricus (Henrik). Namnet kommer av ett tyskt uttryck för en vänligt sinnad gårdstomte och syftar på artens användning som djurmedicin.

Referenser

"Lungrot w. wid wägar: roten gifwes lungsigtiga får: bladen läggas på swullna fötter och ben: första utskotten nyttjas som sparis, bladen i soppa och kål, eller stufwade som spenat."

Ur Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom av Carl Fredrik Hoffberg (1792)