Svinmålla

Chenopodium album L.

Vetenskapliga synonym: C. reticulatum Aellen
Svenska synonym: mjölmålla, vitmålla

Meldestokk Hvidmelet Gåsefod Jauhosavikka Hélunjóli Fat-hen Weißer Gänsefuß

Beskrivning. Svinmålla är en ettårig ört som i gynnsamma lägen kan bli upp till en meter hög. Stjälken är upprätt, ofta ganska hård och mer eller mindre rödstrimmig. Bladen är variabla i form, men är vanligen trekantiga med glesa tänder och killik bas, de har oftast två något större basflikar. I färgen varierar bladen från ljusgrönt till mörkt grågrönt, men de är alltid vitmjöliga på undersidan, liksom skottspetsarna. Svinmålla blommar från juli till september. Blomgyttringarna är ganska täta och har få blad. Blommorna har något kölade hylleblad och fröerna är svartbruna och släta med kölad kant.
Svinmålla är den i särklass vanligaste arten i släktet men också den mest variabla. Bladform, bladfärg, bladtandning och växtsätt varierar kraftigt. Det finns också flera arter som är mycket snarlika och delvis svåra att skilja från svinmålla, nämligen olivmålla (C. strictum), olvonmålla (C. opulifolum), smalmålla (C. pratericola), texasmålla (C. berlandieri), fikonmålla (C. ficifolium) och svenskmålla (C. suecicum). Alla dessa är mer eller mindre tillfälliga, utom svenskmållan som tycks vara vanligare än svinmålla i vissa trakter, speciellt i norra Sverige. Svenskmålla skiljs från svinmålla genom mjukare stjälk, glesare blomgyttringar, vasst kölade hylleblad, samt frön med rundad kant och något fårad yta.

Utbredning. Svinmålla förekommer allmänt från Skåne till Norrbotten. Den växer i snart sagt alla slags kulturpåverkade miljöer, som i åkrar och trädgårdsland, vid gödselstackar, i nyanlagda rabatter, men även på havsstränder. Första fynduppgift publicerades av Bromelius i Chloris gothica 1694 (Nordstedt 1920).

Användning Svinmålla är näringsrik och tillagad som spenat (Spinacia oleracea) går den alldeles utmärkt att äta. Fröna maldes under nödår till mjöl.

Etymologi. Artnamnet album betyder vit och syftar på de vitmjöliga bladen och skottspetsarna.

Referenser

"Flera Mållväxter äro allmänna ogräs kring våra boningar och på våra odlingar, men Mjölmållan är kanske den allmännaste bland dem. Som den växer fort, utsuger jorden och ökar sig mycket, bör den i tid uppryckas. Den är likväl icke utan nytta. Alla husdjur utom hästen äta densamma. Den kan också, trots sin icke ovanliga benämning av Svinmålla, Svingräs, ganska väl tillagas och användas som spenat, vilket Palmstruch bestyrkt."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)