Vägmålla

Atriplex patula L.

Svenska synonym: gårdmålla

Svinemelde Svine-Melde Kylämaltsa Fjöruhriblaðka Common Orache Spreizende Melde

Vägmålla

Beskrivning. Vägmålla är en ettårig, oftast upprättväxande ört med motsatta grenar. Bladen sitter motsatta med undantag för de nedersta bladen, de är variabla i form men har alltid en killik bas och är oftast ganska tunna och mjuka, bladskivan är ibland tydligt spjutlik med två större basala bladtänder. Exemplar som växer på havsstränder är ofta grova med ganska tjocka, något köttiga blad. Vägmålla blommar från juli till oktober med oansenliga blommor. Fruktskärmarna är oskaftade och inte svampiga nedtill, de är dessutom ganska tunna med två framåtriktade tänder.
Vägmålla, fruktskärmar Vägmålla kan lättast förväxlas med skaftmålla (A. longipes), som dock har motsatta nedre blad, samt skaftade och vid basen svampiga fruktskärmar. Arten spjutmålla (A. prostrata), som ibland påträffas tillsammans med vägmålla, skiljs genom tvärt avskuren bladbas.

Vägmålla, blad

Utbredning. Vägmålla är vanlig från Skåne till Hälsingland, längre norrut är den sällsynt eller tillfällig. Arten förekommer mest på kulturmark, vid gårdar, i städer och på avfallsplatser, mer sällan finner man den på havsstränder. Den växer ofta tillsammans med arter ur släktet mållor (Chenopodium), men de senare har strödda blad och saknar vägmållans motsatta grenar. Första fynduppgift publicerades av Rudbeck i Catalogus plantarum 1658 (Nordstedt 1920).

Vägmålla

Etymologi. Artnamnet patula kommer av latinets patulus (vardaglig) och syftar på att arten är vanlig. De norska och danska namnen betyder 'svinmålla', ett namn som i Sverige används på arten Chenopodium album.

Familj: Chenopodiaceae
Släkte: Atriplex

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/chenopodia/atrip/atripat.html
Senaste uppdatering: 24 november 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg