Lundarv

Stellaria nemorum L.

Vetenskapliga synonym: S. montana auct., S. nemorum L. ssp. montana auct. (ssp. nemorum), S. montana Pierrat, S. nemorum L. ssp. glochidisperma Murb. (ssp. montana)
Svenska synonym: lundstjärnblomma; nordlundarv, nordlig lundarv (ssp. nemorum), sydlundarv, hullingfröig lundstjärnblomma, sydlig lundarv (ssp. montana)

Skogstjerneblom Lund-Fladstjerne Lehtotähtimö Wood Stitchwort Wald-Sternmiere

Beskrivning. Lundarv är en flerårig, hårig eller kal ört med krypande grenig jordstam och upprätt, men vek och bräcklig, stjälk. Stjälken kan bli upp till sex decimeter lång och är trind, kal eller hårig runt om, men saknar körtelhår. Bladen är motsatta, spetsigt äggrunda med rundad eller hjärtlik bladbas, de nedre är långskaftade medan de övre är oskaftade. Lundarv blommar i juni-juli. Blommorna är stora och vita med djupt kluvna kronblad och tre stift, foderbladen är trubbiga och smalt hinnkantade. Fruktkapseln är äggformad och öppnar sig med sex tänder. Fröna är njurformade med låga eller höga papiller. Två underarter av lundarv förekommer i Sverige. Huvudunderarten nordlundarv (ssp. nemorum) har övre blad med rundad bladbas, stjälk som är jämnt hårig samt frön med låga runda papiller. Hos underarten sydlundarv (ssp. montana (Pierrat) Berher) är stjälken vanligen kal, alla blad har hjärtlik bladbas och fröna har höga, hullingförsedda papiller.
Lundarv liknar sprödarv (Myosoton aquaticum), men den senare har körtelhårig stjälk och blommor med fem stift.

Utbredning. Lundarv är ganska vanlig i hela landet. Den växer i lundar och skogar på fuktig, mullrik mark. Underarten sydlundarv (ssp. montana) förekommer i sydligaste Sverige medan nordlundarv (ssp. nemorum) är vanligast i fjälltrakterna, i ängsbjörkskogar och videsnår. Första fynduppgift publicerades av Rudbeck i Hortus Botanicus år 1685 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet nemorum kommer av latinets nemus (lund) och syftar på växtplatsen.

Referenser