Polarstjärnblomma

Stellaria longipes Goldie

Vetenskapliga synonym: S. ciliatisepala Trautv., S. crassipes Hultén

Snøstjerneblom Stilk-Fladstjerne

Beskrivning. Polarstjärnblomma är en kal, lågväxt, flerårig ört med underjordiska utlöpare och en karaktäristisk ljust blågrön färg. Stjälkarna är mer eller mindre trinda, krypande eller upprätta, och blir högst tio centimeter höga. De blommande skotten är ofta få och de omges av talrika vegetativa skott som är betydligt lägre. Bladen är oskaftade, äggrunda till smalt elliptiska och ganska tjocka och hårda. Polarstjärnblomma blommar i juli-augusti, blommorna sitter ensamma på förlängda upprätta skott med glesa blad. Foderbladen är kortare än kronbladen men omsluter så småningom kapseln. Kronbladen är vita och uppges vara kluvna till hälften.
Polarstjärnblomma blommar inte alla år, men den kan kännas igen på sina mattformigt växande skott med blekt blågröna blad.

Utbredning. Polarstjärnblomma är mycket sällsynt och förekommer bara med tre lokalgrupper på några få platser i Torne Lappmark. Den växer vid snölegor, på flytjordsvalkar och fuktiga, kalkrika, steniga och grusiga fjällsluttningar. Första fynduppgift är från Abisko, Torne Lappmark där den hittades av Harry Smith 1920 (Hylander 1954).

Etymologi. Artnamnet longipes kommer av latinets longus (lång) och pes (fot) och betyder 'med långa blomskaft'.

Familj: Caryophyllaceae
Släkte: Stellaria

Norden
Norra halvklotet
Fridlyst

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/caryophylla/stell/stellon.html
Senaste uppdatering: 3 mars 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg