Åkerspärgel

Spergula arvensis L.

Vetenskapliga synonym: S. arvensis L. ssp. arvensis var. vulgaris (Boenn.) Mert. & W. D. J. Koch (ssp. arvensis var. arvensis); S. arvensis L. ssp. maxima (Weihe) O. Schwartz, S. maxima Weihe (ssp. arvensis var. maxima), S. arvensis L. ssp. linicola (Boreau) Janch., S. linicola Boreau (ssp. sativa var. praevisa), S. sativa Boenn. (ssp. sativa var. sativa)
Svenska synonym: åkerfryle, åkerspergel; foderspärgel (ssp. sativa var. sativa), jättespärgel (ssp. arvensis var. maxima), linspärgel (ssp. sativa var. praevisa), sydspärgel (ssp. arvensis var. arvensis)

Linbendel Almindelig Spergel Peltohatikka Skurfa Corn Spurrey Acker-Spark

Beskrivning. Åkerspärgel är en ettårig, vanligen körtelhårig ört som kan bli upp till fyra decimeter hög. Stjälken är uppstigande till upprätt och har ungefär lika långa ledstycken nedtill och upptill. Bladen är sylformiga och skenbart kransställda, på undersidan har de en längsgående fåra. Stiplerna är hinnaktiga och faller av tidigt. Åkerspärgel blommar från juli till september med vita blommor som sitter i glesa knippen. Blomskaften är nedböjda strax efter blomningen, men blir senare åter upprätta. Foderbladen är fria. De fem vita kronbladen är hela och vanligen något längre än foderbladen. Den äggformade fruktkapseln öppnar sig med fem tänder. Fröna är vanligen kölade eller smalt hinnkantade. Arten är mångformig och flera underarter och varieteter har urskiljts, som foderspärgel (ssp. sativa var. sativa), linspärgel (ssp. sativa var. praevisa), jättespärgel (ssp. arvensis var. maxima) och sydspärgel (ssp. arvensis var. arvensis). Flera av dessa betraktas numera som försvunna ur den svenska floran.
Åkerspärgel är mycket lik vårspärgel (S. morisonii), den senare är vanligen kal, har långa övre ledstycken, blad utan längsfåra, samt brett vingkantade frön.

Utbredning. Åkerspärgel är vanlig i hela landet, den växer på torr mark, ofta i åkrar, vägkanter och på ruderatmark. Första fynduppgift publicerades av Rudbeck i Hortus botanicus år 1685 (Nordstedt 1920).

Användning. Enligt Nyman (1867) har man förr odlat åkerspärgel som betes- och foderväxt, och han påpekar också att fröna kan malas och användas till nödbröd.

Etymologi. Artnamnet arvensis kommer av latinets arvum (åker) och syftar på växtplatsen.

Referenser

"Skulle man döma efter blotta utseendet, så blefve denna ört icke bland de första, hvarpå man med sin uppmärksamhet fölle, ty växten är nog klen och spinkug säger BERGIUS i sitt tal om svenska ängsskötseln. Åkerfrylet har likväl länge varit kändt som foderväxt, ehuru det tidtals kommit ur bruk, emedan dess odling dels icke allestädes lönar sig, dels också är förenad med åtskilliga olägenheter. Emellertid utgör det, isynnerhet grönt, ett begärligt kofoder, som ger god och ymnig mjölk och godt smör...
...Fröen ätas af höns och andra foglar och lära också kunna malas och blandas bland mjöl till nödbröd."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)