Saltnarv

Spergularia marina (L.) Griseb.

Vetenskapliga synonym: Spergula salina (J. Presl & C. Presl) D. Dietr., Spergularia salina J. Presl & C. Presl
Svenska synonym: saltspärgel

Saltbendel Kødet Hindeknæ Suolasolmukki Flæðaskurfa Lesser Sea-spurrey Salz-Spärkling

Saltnarv Beskrivning. Saltnarv är en vanligen nedliggande, köttig, ett- eller tvåårig ört som kan bli upp till två decimeter hög och som har tunn och ljus rot. Stjälkarna är plattade, och kala eller något körtelhåriga upptill. Bladen är halvtrinda, bara en till två centimeter långa, med nedtill sammanväxta stipler. Saltnarv blommar under sommaren och hösten med små, vita eller rosa blommor. Blommorna har bara fem ståndare och de fem kronbladen är vanligen kortare än foderbladen. Fruktkapseln är något längre än foderbladen, högst fem millimeter lång. Fröna är vanligen ovingade men har ibland en otydlig vingkant.
Saltnarv är mycket lik havsnarv (S. media), men den senare är flerårig med mörk och grov rot, samt har blommor med tio ståndare och fruktkapslar som är nästan dubbelt så långa som foderbladen.

Saltnarv

Utbredning. Saltnarv är vanlig på havsstränder i södra och mellersta Sverige, men den förekommer sparsamt ända upp i Norrbotten. Första fynduppgift är från Blekinge och publicerades 1817 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet marina kommer av latinets mare (hav) och syftar på att den växer vid havet. Det svenska namnet saltnarv ska inte förväxlas med saltarv (Honckenya peploides) som är namn på en annan nejlikväxt (Caryophyllaceae).

Familj: Caryophyllaceae
Släkte: Spergularia

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/caryophylla/sperg/spermar.html
Senaste uppdatering: 5 november 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg