Smällglim

Silene vulgaris (Moench) Garcke

Vetenskapliga synonym: Behen vulgaris Moench, Cucubalus behen L., Silene cucubalus Wibel, S. inflata Sm.
Svenska synonym: tarald, ängsglim; vanlig smällglim (ssp. vulgaris), bredbladig smällglim (ssp. commutata), smalbladig smällglim (ssp. angustifolia)

Engsmelle Blæresmælde Nurmikohokki Hjartagras Bladder Campion Taubenkropf-Leimkraut

Beskrivning. Smällglim är en kal, blågrön, flerårig ört som kan bli upp till sex decimeter hög. Stjälken är upprätt och har motsatta lansettlika blad, de nedre är kortskaftade medan de övre är oskaftade. Smällglim blommar från juni till augusti med en- eller tvåkönade blommor som sitter i greniga, rikblommiga ställningar. De övre stödbladen är hinnartade. Blomfodret är stort och uppblåst, äggformigt, nätådrat och med tjugo kraftiga nerver. Kronbladen är vita eller rödlätta, djupt tvåkluvna, och saknar tydlig bikrona. Fruktkapslarna är äggformiga och har sex tänder. Arten är mångformig och delas upp i flera underarter, bara huvudunderarten vanlig smällglim (ssp. vulgaris) är inhemsk i Sverige. Tillfälligt kan emellertid även de två underarterna bredbladig smällglim (ssp. commutata (Guss.) Hayek) och smalbladig smällglim (ssp. angustifolia Hayek) påträffas.
Smällglim liknar strandglim (S. uniflora), vilken förr betraktades som en underart av den förra. Strandglim är vanligen tuvad och lågväxt med liggande till uppstigande stjälkar, örtartade stödblad, samt färre och större blommor med tydlig bikrona.

Utbredning. Smällglim är ganska vanlig i hela landet, utom i fjälltrakterna. Den växer i ängar, skogsbryn, betesmarker och vägkanter. Första fynduppgift är från Hälsingborg, Skåne och publicerades år 1662 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet vulgaris kommer av latinets vulgus (hop, allmänhet) och betyder vanlig.

Referenser

"Den heter på Gotland Tarald (= Tårvållaren), ett namn, som skall stå i sammanhang med tron på örtens verkan på vissa små trollväsenden, nemligen att vålla dem stor sorg och bittra tårar om de råka att vidröra den, hvilket de sålunda noga akta sig att göra, hvarigenom åter örten blir mot dem det säkraste vapnet (DYBECK)."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)