Bergglim

Silene rupestris L.

Svenska synonym: klippglim

Småsmelle Fjeld-Limurt Kalliokohokki Felsen-Leimkraut

Beskrivning. Bergglim är en kal, blågrön, ett- till flerårig ört som bara blir drygt två decimeter hög. Dess stjälk är upprätt och ofta grenig från basen. Bladen är blågröna, ganska smala och spetsiga. Bergglim blommar från juni till augusti med små vita blommor, blommorna har långa tunna skaft och sitter i glesa, yviga knippen. Fodret är blekgrönt, långsmalt och har tio nerver. Kronbladen är vita, urnupna i spetsen, med otydlig bikrona. Blommorna har tre stift.
Bergglim kan genom sin spädhet, blågröna färg och små, vita blommor knappast förväxlas med någon av de andra arterna i släktet glimmar (Silene).

Utbredning. Bergglim är vanlig bara i de västra landskapen från Halland till Värmland, men förekommer sparsamt eller sällsynt i nästan hela landet. Den växer på ganska torra berg och klippor, oftast över högsta kustlinjen. Första fynduppgift är från Halland och publicerades år 1662 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet rupestris kommer av latinets rupes (klippa, berghäll) och syftar, liksom det svenska namnet, på att den växer på berg och klippor.

Referenser

"Klippglimmen bosätter sig gerna i klippspringor, der den, med sina blåaktiga blad, smala stjelkar och utmärkt regelbundna, rent hvita blommor på fina skaft, bildar ganska täcka, lätta grupper att pryda de ensliga ställen den älskar."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)