|
Beskrivning. Backglim är en tuvad, flerårig
ört som kan bli upp till fem decimeter hög. Stjälken är vanligen finhårig och upptill även
något körtelhårig. Bladen är smalt spatellika
och de flesta sitter i en basal rosett. Backglim blommar i juni-juli, blommorna är
tydligt skaftade och sitter lutande och ensidigt vända i fåblommiga
knippen som i sin tur sitter i långa glesa klasar. Fodertuben är
smal, vanligen rödaktig, och har omkring tio nerver. Kronbladen är rent
vita och djupt kluvna i två smala flikar som ofta är ihoprullade
på dagarna. Bikronans flikar är spetsiga och ganska långa.
Frukten är en urnlik kapsel. En nästan helt kal varietet kallas
kal backglim (var. infracta (Waldst.) & Kit.) Wahlenb.).
Backglim är lätt att känna igen på sina vita, djupt
kluvna kronblad och sitt tuvade växtsätt. Den liknar mest
nattglim (S. noctiflora), men den senare
är ettårig och har grönvita blommor.
Utbredning. Backglim är ganska vanlig i södra
och mellersta Sverige, från Skåne till Uppland, men förekommer
sällsynt upp till södra Norrland. Den växer på
torra backar, i skogsbryn och betesmarker. Varieteten kal backglim (var. infracta)
förekommer huvudsakligen på Öland och Gotland.
Första fynduppgift är från Uppland och publicerades
1732 (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet nutans kommer av latinets
nutare (luta) och betyder lutande, vilket syftar på blommorna.
|
Familj: Caryophyllaceae
Släkte: Silene
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Lutglimens blomkrona är, såsom nyss nämndes,
bäst öppen om natten (och luktar då väl), men också
om dagen då himmelen är mulen; annars äro dess blad
m. e. m. inrullade."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)
|