Polarblära

Silene furcata Raf.

Vetenskapliga synonym: Melandrium furcatum (Raf.) Hadac; Melandrium affine (J. Vahl ex Fr.) J. Vahl, M. affine (J. Vahl ex Fr.) J. Vahl ssp. angustiflorum (Rupr.) Tolm., M. angustiflorum (Rupr.) Walp., M. furcatum (Raf.) Hadac ssp. angustiflorum (Rupr.) Hultén, Silene involucrata (Cham.& Schltdl.) Bocquet ssp. angustiflora (Rupr.) Hultén, Wahlbergella angustiflora Rupr. (ssp. angustiflora)

Småjonsokblom Polar-Pragtstjerne Pohjanailakki

Beskrivning. Polarblära är en flerårig ört som kan bli upp till två decimeter hög. Stjälken är styvt upprätt, körtelhårig, vanligen ogrenad och har oftast en ensam toppställd blomma. Bladen är lansettlika. Polarblära blommar i juli-augusti, blommorna är tvåkönade och har tio ståndare och fem stift. Fodret är spolformigt, lite uppblåst, och blir omkring en centimeter långt. Kronan är längre än fodret, den är blekt rosa och har grunt urnupna kronblad. Blomstjälken är upprätt under hela blomningen. Fruktkapseln öppnar sig med tio tänder. I Sverige förekommer bara underarten angustiflora (Rupr.) Walters.
Polarblära kan möjligen förväxlas med fjällblära (S. wahlbergella), men den senare har stjälk utan körtelhår och dess topp lutar vid blomningen, fodret är större och mer uppblåst och kronan sticker oftast inte ut ur fodret.

Utbredning. Polarblära förekommer sällsynt i de norra fjälltrakterna, i Lule Lappmark och Torne Lappmark. Den växer på kalkrik, ganska torr och grusig mark, längs älvar och i rasbranter. Första fynduppgift är från Torneträskområdet och publicerades år 1852, den omtalas dock redan av Montin år 1750 som en varietet av fjällblära (S. wahlbergella), enligt Nordstedt (1920).

Etymologi. Artnamnet furcata kommer av latinets furca (gaffel, tjuga).

Referenser