Rödblära

Silene dioica (L.) Clairv.

Vetenskapliga synonym: Lychnis dioica L., Melandrium dioicum (L.) Coss. & Germ., M. rubrum (Weigel) Garcke, M. silvestre (Schuhr) Röhl
Svenska synonym: skogslyse, skogslyst; vanlig rödblära (var. dioica), kal rödblära (var. smithii), dvärgrödblära (var. serpentinicola)

Rød jonsokblom Dag-Pragtstjerne Puna-ailakki Dagstjarna Red Campion Rote Lichtnelke

Beskrivning. Rödblära är en flerårig ört som kan bli upp till åtta decimeter hög. Både stjälken och bladen är vanligen mjukhåriga, ibland också med körtelhår. Bladen är brett lansettlika till äggrunda, oskaftade eller med korta skaft. Rödblära blommar från maj till augusti med rödrosa blommor som sitter i greniga knippen. Blommorna är enkönade, han- och honblommor sitter på olika plantor och arten är således tvåbyggare (dioik). Fodret har otydliga nerver och är ganska smalt hos hanblommorna, medan det är något uppblåst hos honblommorna. Kronbladen är röda eller sällan rosa eller vita, djupt tvåkluvna i spetsen och med tydliga bikronefjäll. Hanblommorna har tio ståndare och honblommorna har fem stift. Fruktkapseln är ganska tunnväggig, brungul och ungefär lika lång som fodret. Kapseln öppnar sig med tio bakåtböjda tänder. Rödblära delas upp i tre varieteter, vanlig rödblära (var. dioica) som har elliptiska till äggrunda och håriga blad, dvärgrödblära (var. serpentinicola (Rune) Ericsson) har smalt lansettlika och håriga blad och kal rödblära (var. smithii (Rune) Ericsson) har lansettlika och helt kala blad.
Rödblära hybridiserar med vitblära (S. latifolia) och ger en avkomma med rosa blommor.

Utbredning. Rödblära finns i nästan hela landet och är vanlig på många håll, men förekommer sällsynt på Öland och Gotland. Arten lever i fuktiga lundar, kärrkanter, stränder och fjällängar. De två varieteterna dvärgrödblära (var. serpentinicola) och kal rödblära (var. smithii) är sällsynta och växer på serpentinberg i de södra fjälltrakterna. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet dioica betyder tvåbyggare och syftar på att arten har skilda han- och honplantor.

Referenser