|
Beskrivning. Fjällglim är en flerårig, vintergrön,
tätt tuvad ört. Stjälkarna är korta och greniga, bara ett par centimeter höga,
och bildar vida platta tuvor.
Bladen är syllika, en knapp centimeter långa, ljusgröna och har
korta hår i kanten. Fjällglim blommar i juli-augusti. Blommorna sitter ensamma på
korta skaft, nästan nedsänkta i tuvorna. Fodertuben är rödaktig och
ungefär en halv centimeter lång. Kronbladen är grunt kluvna i spetsen
och rosa eller sällan vita.
Arten är oftast tvåbyggare (dioik), det vill säga den har skilda
han- och honplantor. Hos hanblommor sticker ståndarna ut ur blommans mynning, ståndarknapparna är vita.
Honblommorna har tre långa vita stift.
Fruktkapseln är något längre än fodret.
Fjällglim bildar med tiden ganska stora, låga tuvor som ofta blommar rikligt och
ger arten ett karaktäristiskt utseende.
Utbredning. Fjällglim är ganska vanlig i hela fjällkedjan. Den
är en karaktärsväxt för
kalkrika fjällhedar, men växer även vid snölegor, älvstränder
och på klipphyllor.
Första fynduppgift är från Lappland och publicerades år
1720 (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet acaulis betyder 'utan stjälk'
och kommer av latinets caulis (stjälk) och a- (utan), namnet syftar
på de korta stjälkarna.
|
Familj: Caryophyllaceae
Släkte: Silene
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"I täta mattor växer fjällglim med blomma vid blomma
i hundratusental; de violettröda färgfläckarna träder
fram på långt håll i hedens färgmönster."
Ur Sverigen natur II av Carl Fries (1952)
|