Grönknavel

Scleranthus annuus L.

Vetenskapliga synonym: S. polycarpos L. (ssp. polycarpos)
Svenska synonym: tandgräs; åkerknavel (ssp. annuus), tuvknavel (ssp. polycarpos)

Eittårsknavel Enårig Knavel Viherjäsenruoho Annual Knawel Einjähriger Knäuel

Grönknavel Beskrivning. Grönknavel är en vanligen ettårig, lågväxt ört som kan bli drygt två decimeter hög. Stjälkarna är greniga, nedliggande till upprätta. Bladen sitter motsatta och är sylformade och gröna, stipler saknas. Grönknavel blommar i juni-juli med oansenliga blommor som sitter i mer eller mindre täta, kvastlika knippen i grenspetsarna. Blomman saknar kronblad och fodret är femflikat med spetsiga, smalt hinnkantade flikar vilket ger blommorna en grågrön färg. Grönknavel Blommorna har vanligen bara upp till fem ståndare. Frukten är en liten nöt som är innesluten i fodret. Huvudunderarten kallas åkerknavel (ssp. annuus) och utmärks av ledstycken som är längre än bladen, samt foder som vid fruktmognaden är omkring fyra millimeter långa med utåtriktade foderflikar. Underarten tuvknavel (ssp. polycarpos (L.) Bonnier & Layens) har tre millimeter långa foder med upprätta foderflikar, samt ledstycken som är kortare än bladen.
Den andra arten i släktet, vitknavel (S. perennis), är flerårig och har trubbiga, brett hinnkantade foderflikar som ger blommorna en vitaktig färg. De båda arterna kan ibland bilda hybrider.

Grönknavel Utbredning. Grönknavel är vanlig i södra och mellersta Sverige men den förekommer sällsynt ända upp i fjälltrakterna. Den växer på öppen, torr och sandig mark, som backar och åkrar. Underarten tuvknavel (ssp. polycarpos) förekommer i Syd- och Mellansverige. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Uppges av Retzius (1806) ha använts mot tandvärk, dock utan effekt.

Etymologi. Artnamnet annuus kommer av latinets annus (år) och syftar på att arten är ettårig.

Familj: Caryophyllaceae
Släkte: Scleranthus

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Tandgräs.
Wäxer allmänt i åkrar. Den ätes af Geten, Fåret och Hästen, men ratas af Koen. I Upland kokas den med watten, och man låter den warma ångan deraf stiga up i munnen för Tandwärk. När det hjelper, kan man wara säker, at blott warma wattenångan gjort samma nytta."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/caryophylla/scler/scleann.html
Senaste uppdatering: 10 november 2005
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg