Fjällnejlika

Lychnis alpina L.

Vetenskapliga synonym: Silene suecica (G. Lodd.) Greuter & Burdet, Viscaria alpina (L.) G. Don.
Svenska synonym: vanlig fjällnejlika (var. alpina), spenslig fjällnejlika (var. serpentinicola), öländsk fjällnejlika (var. oelandica)

Fjelltjæreblom Alpe-Tjærenellike Pikkutervakko Ljósberi Alpine Catchfly

Fjällnejlika

Beskrivning. Fjällnejlika är en flerårig, oftast tuvad, lågväxt ört som kan bli nästan två decimeter hög. Stjälkarna har motsatta, något blågröna blad och de är inte klibbiga. Fjällnejlika börjar blomma i maj i Sydsverige, men i fjälltrakterna blommar den i juli-augusti med vanligen rosa blommor som sitter i täta blomställningar. Blommorna är väldoftande och har kluvna kronblad. Fruktkapslarna öppnar sig med fem tänder.
Fjällnejlika kan korsa sig med tjärblomster (L. viscaria), den senare är större och har stjälkar som är mörkt klibbiga under bladfästena. Den uppkomna hybriden är intermediär mellan föräldraarterna.

Spenslig fjällnejlika

Utbredning. Fjällnejlika är ganska vanlig i fjälltrakterna men förekommer också sällsynt i en del kustlandskap. Den växer på stenig eller grusig mark. Av speciellt växtgeografiskt intresse är att arten även förekommer på Ölands alvar. De öländska fjällnejlikorna brukar betraktas som en egen varietet (var. oelandica (Ahlq.) Sterner) med lägre stjälk och ljusare blommor. Spenslig fjällnejlika (var. serpentinicola Hayek) är en varietet som växer på serpentinberg, den är mindre och spensligare med glesare blomställning och blekare blommor. Första fynduppgift är från fjällen och publicerades av Rudbeck år 1720 (Nordstedt 1920).

Spenslig fjällnejlika

Övrigt. Fjällnejlika är en av de få växtarter som kan klara att växa på starkt kopparhaltiga underlag, till och med på slagghögar vid koppargruvor. Höga kopparhalter är giftiga för de flesta växter och rika förekomster av fjällnejlika anses därför indikera förekomst av kopparmalm.

Etymologi. Artnamnet alpina visar att den främst växer i alpina miljöer.

Familj: Caryophyllaceae
Släkte: Lychnis

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"På sina ställen, där marken är rik på kalk, lyser de stora elfenbensvita fjällsipporna - desamma som vid istidens slut blommade tusenfalt över Skånes backar och slätter.
I vindskyddade sluttningar, där jorden är lucker och lagom fuktig, återfinner vi en annan vacker ört, som också hörde till Sydsveriges flora, då isen nyss hade smält undan och lämnat marken fri. Det är fjällnejlikan, som ännu lever kvar där nere; vi minns den från alvaret på Öland. På alvaret lyste de röda blomfacklorna redan den 30 maj, men fjällsommaren är sen; häruppe blommar fjällnejlikan först i juli och augusti."

Ur Sveriges natur II av Carl Fries (1952)

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/caryophylla/lychn/lychalp.html
Senaste uppdatering: 17 november 2004
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg