|
Beskrivning. Sandnejlika är en
lågväxt, tätt tuvad, flerårig ört med
stora vita blommor med fransade kronblad. Stjälkarna är kala
och blir bara upp till två decimeter höga.
Bladen är grågröna och mycket smala, samt trenerviga.
Sandnejlika blommar från juni till september, blommorna är omkring tre
centimeter breda, de har cylindriska foder som är mycket längre
än de omgivande hylsbladen.
De vita kronbladen är djupt fransade med
långa tunna flikar i spetsen, vid basen har de en grön fläck
och mörkare hår. Sällan förekommer också rosablommiga exemplar.
Sandnejlikans blommor har en behaglig doft som
är starkast på kvällen och natten. I Sverige förekommer bara huvudunderarten som
ibland kallas skånsk sandnejlika (ssp. arenarius).
Blommornas mycket särpräglade utseende gör att sandnejlikan
inte kan förväxlas med andra arter utom
praktnejlika (D. superbus) som också
har djupt flikiga, fransiga kronblad. Den senare är dock
mer högväxt, löst tuvad och har större, rosa blommor.
Utbredning. Sandnejlika är sällsynt och
förekommer endast i Skåne, Blekinge och södra Halland. Den
växer på kalkrika sandhedar och torrbackar.
Första fynduppgift är från Sölvesborg, Blekinge och
publicerades av Fuiren år 1662 (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet arenarius kommer av
latinets arena (sand) och syftar på växtplatsen.
|
Familj: Caryophyllaceae
Släkte: Dianthus
Norden
Norra halvklotet
Fridlyst
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Denna lilla och wackra Neglicka wäxer i Flygsanden i Wästra
delen af Blekinge, i Skåne, Halland och Bohuslän, ömnigast i Skåne,
och upfyller luften aftnar och nätter med sin sköna lukt, och afgifwer derjämte
et ganska godt fårbete, fast den öfriga Boskapen och Hästen äfwen
gärna äta Örten. Det är mycken anledning tro det wara denna som jämte
Backtimjan och
Fårswingeln gifwa
det kosteliga Fårköttet på några trackter i Skåne."
Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)
|