Fjällarv

Cerastium alpinum L.

Vetenskapliga synonym: C. alpinum L. var. glabrum Retz., C. glabratum Hartm. (ssp. glabratum), C. alpinum L. var. lanatum (Lam.) Hegetschw., C. lanatum Lam. (ssp. lanatum)
Svenska synonym: vanlig fjällarv (ssp. alpinum), kal fjällarv, glattarv (ssp. glabratum), ullig fjällarv (ssp. lanatum)

Fjellarve Tunturihärkki Músareyra Alpine Mouse-ear Alpen-Hornkraut

Beskrivning. Fjällarv är en flerårig ört som kan bli upp till två decimeter hög och har nedliggande eller uppstigande stjälkar. Bladen är brett lansettlika till ovala och liksom stjälken kan de vara nästan kala eller håriga och vara försedda med körtelhår eller ullhår eller båda delarna. Håren är mångcelliga. Fjällarv blommar i juli-augusti, blommorna är femtaliga, talrika och tämligen stora, de övre stödbladen är ganska smala och har tydlig hinnkant. Foderbladen är spetsiga och smala, nästan en centimeter långa. Kronbladen är vita, grunt kluvna och ungefär dubbelt så långa som fodret. Blommorna har fem stift, vilket skiljer fjällarv från lapparv (C. cerastoides) som bara har tre stift. Fruktkapseln har rundad eller tvär bas och öppnar sig med tio tänder. Fjällarv är en mycket variabel art och tre underarter, vilka ibland betraktas som egna arter, brukar urskiljas. Huvudunderarten vanlig fjällarv (ssp. alpinum) har både körtelhår och vanliga ullhår på blad och stjälkar. Kal fjällarv (ssp. glabratum (Hartm.) A. Löve & D. Löve) är nästan helt kal med längre avstånd mellan bladparen, samt med tunna underjordiska utlöpare. Ullig fjällarv (ssp. lanatum (Lam.) Asch. & Graebn.) har nedliggande stjälkar och är tätt ullhårig men saknar körtelhår.
Fjällarv, speciellt underarten ullig fjällarv (ssp. lanatum), kan förväxlas med snöarv (C. arcticum), men den senare har rent gröna stödblad utan hinnkanter, samt ovala foderblad.

Utbredning. Fjällarv är vanlig i fjälltrakterna från Dalarna till Torne Lappmark, men förekommer även sällsynt i skogslandet nedom fjällen. Den har också en sydlig utpost på Halleberg i Västergötland. Ullig fjällarv (ssp. lanatum) är ganska vanlig och förekommer i hela fjällområdet. Kal fjällarv (ssp. glabratum) växer helst på kalkrik mark och är mer nordlig än de två andra underarterna. Första fynduppgift är från Lappland och publicerades av Linné 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet alpinum syftar på att arten växer i alpina miljöer.

Referenser

"I våra gräsrika och skuggiga fjälldalar uppträder denna genom sina stora, snöhvita blommor intagande växt.
Vi hafva här tvenne former, af hvilka den ena äger alldeles glatta och nästan glänsande, den andra ludna blad. Att de emellertid icke äro skilda arter, utvisa alla delarne, äfven de minsta fruktifikationsorganen, hvilka äro sins emellan så lika som ett ägg ett annat. Hvad som är orsaken till den enas glatthet, då de båda förekomma blandade med hvarandra, kan jag ej förklara..."

Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)