Klätt

Agrostemma githago L.

Vetenskapliga synonym: Githago segetum Link, Lychnis githago (L.) Scop.
Svenska synonym: kornnejlika, åkerklätt, åkerros

Klinte Klinte Aurankukka Akurrós Corncockle Kornrade

Beskrivning. Klätt är en styvhårig, ettårig ört som kan bli upp till åtta decimeter hög. Stjälkarna är upprätta och enkla eller sparsamt greniga upptill. Bladen är smalt lansettlika och något grågröna i färgen. Klätt blommar i juni-juli, blommorna är ungefär tre centimeter breda och har ett sambladigt grovnervigt foder med fem långa, stjärnlikt utbredda foderflikar. Kronbladen är rödvioletta med mörkare strimmor och vitaktig bas, de är hela eller grunt urnupna i spetsen, bikrona saknas. Kapseln är innesluten i fodret och öppnar sig vid mognaden med fem kapseltänder. Fröna är kantigt njurformade, omkring tre millimeter långa, svarta och spetsigt vårtiga.
Klätt är omisskännlig genom sina stora rödvioletta blommor och de långa, smala foderflikarna. Den kan inte förväxlas med andra arter.

Utbredning. Klätt är idag mycket sällsynt och förekommer i stort sett endast på Öland och Gotland, samt i södra Skåne. Den växer i rågåkrar, samt på vissa platser även i vägkanter och soliga slänter. Klätt ingår i olika blomfröblandningar som använts i offentliga miljöer, samt för att beså vägkanter, vilket har inneburit att den på senare år har påträffats förvildad på flera håll.
Fram till 1950-talet var klätt vanlig från Skåne till Norrbotten, och kunde ofta vara ett besvärligt ogräs i åkrar med råg (Secale cereale) eller korn (Hordeum vulgare). Andra arter som liksom klätt var vanliga åkerogräs, men som blivit allt sällsyntare med de modernare odlingsmetoderna är riddarsporre (Consolida regalis) och råglosta (Bromus secalinus). Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum år 1658, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Övrigt. Klättfrön innehåller giftiga så kallade saponiner, som ger mjöl en besk oangenäm smak.

Etymologi. Artnamnet githago var ett växtnamn hos romaren Celsus.

Referenser

"Åkerklätten är visserligen ett ganska vackert åkerogräs, men som, der det inrotat sig genom sina ymniga frön skämmer bort säden, gör brödet svart och ger det bismak."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)