|
Beskrivning. Olvon är en medelstor buske med
platta samlingar av vita blommor och röda bärlika stenfrukter.
Grenarna och kvistarna är kala,
vinterknopparna är smala och täckta av två knoppfjäll.
De motsatta bladen är grunt tredelat handflikiga med spetsiga flikar
och påminner något om bladen hos
lönn (Acer platanoides).
På bladskaften sitter skaftade nektarier.
Olvon blommar i juni-juli,
de vita blommorna är trattlika och sitter samlade i stora, plattade,
kvastlika knippen. Typiskt för arten är att blomknippena i kanten
har en rad av stora, två centimeter breda, könlösa blommor
med plattat bräm, dessa fungerar som skyltorgan för att locka
pollinatörer till de könliga blommorna, vilka utgör
större delen av blomsamlingen.
Olvon blommar rikligast då den
står ljust, till exempel i skogsbryn och liknande miljöer, i skuggigare
lägen är blomningen betydligt sparsammare, men arten kan ändå
lätt identifieras på sina typiska blad. Frukten är röd och något
glasartat genomskinlig.
Den odlade och ibland förvildade arten parkolvon
(V. lantana) har enkla mörkgröna blad som är
ludna på undersidan, samt filtludna kvistar, slutligen svarta frukter och
den har enbart könliga blommor och saknar skyltande könlösa
blommor i kanten av blomställningarna
Utbredning. Olvon växer i skogar och lundar,
gärna på mullrik jord. Den är vanlig från
Skåne till Uppland, men förekommer upp till Norrbotten.
Första fynduppgift publicerades i Rudbecks
Catalogus plantarum år 1658 (Nordstedt 1920).
Användning. Olvon odlas som prydnadsbuske,
vanligast i odling är varieteten snöbollsbuske (var. sterile)
med rundade blomställningar som endast består av förstorade
könlösa blommor. Denna varietet omtalas som odlad redan av Linné (1755).
Etymologi. Artnamnet opulus kommer av namnet på
ett träd hos romaren Varro (död 27 f. Kr.). Enligt Linné (1755)
är olvon det uppländska namnet på växten, medan den i
till exempel Blekinge kallades ugglerönn.
|
Familj: Caprifoliaceae
Släkte: Viburnum
Norden
Norra halvklotet
Giftig
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Trädet är tämmeligen hårdt och lättklufwit,
hwarföre Skomakare gerna nyttja det til pinnar och i Norrige brukas det til
tänder i wäfskedar...
...Snöbollsträdet eller rättare busken är en förändring
af Uglerönnen, som gemenligen blir större; MILLER har sett en gammal stam,
som war öfwer fem qwarter i omkrets. Den odlas i Trägårdar för
sina stora snöhwita blomklasar och förökes både genom rotskott,
afläggare och sättqwistar."
Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)
|