Blårapunkel

Phyteuma nigrum F. W. Schmidt

Blåvadderot Blå Rapunsel Tummatähkämunkki Schwarze Teufelskralle

Beskrivning. Blårapunkel är en flerårig ört med ogrenad, upprätt stjälk och strödda blad. Bladen har naggade kanter, de nedre är skaftade och hjärtlika medan de övre är oskaftade och långsmala. Blårapunkel blommar i juni-juli med mörkt blåvioletta blommor som sitter i ett ax i toppen av stjälken. Blomaxet är först ovalt men blir senare cylindriskt. Kronan är djupt kluven och har fem långsmala flikar som i början sitter ihop i toppen, men som sedan spricker ut stjärnlikt. Stiftet är långt utskjutande och har tre märken. Fruktkapseln är klotrund.
Den andra arten i släktet, vitrapunkel (P. spicatum), har blekt gulvita eller ljusare blå blommor som bara har två märken.

Utbredning. Blårapunkel förekommer sällsynt i södra och mellersta Sverige. Den växer vanligen i parker eller på annan kulturmark. Arten hör ursprungligen hemma i Centraleuropa. Första fynduppgift är från Gräfte, Medelpad och publicerades i Botaniska Notiser 1907 (Hylander 1971). Arten hittades av C. A. Nordlander och flera exemplar som är insamlade av honom i Gräfte mellan åren 1905 och 1907 finns bevarade i Naturhistoriska riksmuseets samlingar, ett av dem kan ses i artens bildgalleri.

Etymologi. Artnamnet nigrum kommer av latinets niger (svart) och syftar på de mörkt blåvioletta blommorna.

Referenser

"Härom skrifver läroverksadjunkten E. Colliander i bref till utg.: »Den upptäcktes sommaren 1905 af folkskoleinspektören C. A. Nordlander å Gräfte bys utägor i Stöde socken i Medelpad. Växtlokalen är en äng, bevuxen med örter och gräs, samt belägen c:a 60 m. öfver hafvet. Växten förekommer med blommande individ i hundratal och med endast bladrosetter i tusental på ett område af ett hektar, hvaraf ungefär hälften nyligen uppodlats..."

Ur Phyteuma nigrum H. W. Schmidt i Sverige (Botaniska Notiser 1907)