Blåmunkar

Jasione montana L.

Svenska synonym: monke, svenska blåmunkar

Blåmunke Blåmunke Vuorimunkki Sheep's-bit Berg-Sandglöckchen

Blåmunkar Beskrivning. Blåmunkar, eller monke som den också ofta kallas, är en tvåårig, ganska spenslig ört som kan bli omkring tre decimeter hög. Stjälkarna är upprätta, bladlösa upptill och vanligen grenade vid basen. Bladen sitter strödda och är avlånga, mer eller mindre håriga, med naggsågade kanter. Blåmunkar blommar från juni till augusti med små blommor som sitter samlade i ett toppställt huvud. Blommorna är ljusblå eller sällan vita, djupt femflikade med ett långt utskjutande stift och fem ståndare vars ståndarknappar är sammanväxta nertill. Blomsamlingen har breda stödblad vid basen. Frukten är en kapsel.
Blåmunkar Blåmunkar påminner något om bergskrabba (Globularia vulgaris), som också den är lågväxt och har små ljusblå blommor som sitter samlade i huvudlika samlingar. Bergskrabba skiljs bland annat genom tvåläppiga blomkronor och fyra fria ståndare.

Blåmunkar Utbredning. Blåmunkar förekommer från Skåne till Uppland. Den växer på mager, ofta sandig mark och är ganska vanlig, särskilt i de sydligaste landskapen. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet montana kommer av latinets mons (berg) och syftar på att den ofta växer på berg och torra backar. Det äldre svenska namnet monke omtalas redan av Linné.

Familj: Campanulaceae
Släkte: Jasione

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/campanula/jasio/jasimon.html
Senaste uppdatering: 26 oktober 2005
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg