Campanula L.

Blåklockor

Beskrivning. Ett- till fleråriga örter, kala till styvhåriga, med mjölksaft. Blad strödda, enkla, lansettlika till hjärtformade; stipler saknas. Blommor femtaliga. Foderblad trekantiga eller syllika. Krona klocklik, grunt eller djupt flikad, blå, violett eller sällan vit. Ståndare fem, fria. Stift ett, märke tre- eller femflikigt. Frukt en porkapsel som öppnar sig med tre eller fem hål, på hängande kapslar bildas hålen vid kapselbasen (nära skaftet), på upprätta kapslar upptill. Frön ovala, platta, ibland med smal vingkant.
Kromosomtal: 2n=16 (stor blåklocka), 2n=20 (rapunkelklocka, ängsklocka), 2n=26 (skogsklocka), 2n=34, 68 (liten blåklocka, toppklocka), 2n=102 (knölklocka), övriga 2n=34.

Etymologi. Släktnamnet Campanula är en diminutiv form av latinets campana (klocka) och betyder liten klocka.

Släktet har omkring 300 arter. I Sverige förekommer ett tiotal arter, bland annat liten blåklocka (C. rotundifolia), stor blåklocka (C. persicifolia) och ängsklocka (C. patula) som är Dalarnas landskapsblomma.
Många av arterna odlas som trädgårds- eller krukväxter, till exempel hässleklocka (C. latifolia), toppklocka (C. glomerata), mariaklocka (C. medium), mjölkklocka (C. lactiflora), karpaterklocka (C. carpatica), rivieraklocka (C. isophylla) och stjärnklocka (C. poscharskyana).

Arter:
fjällklocka (C. uniflora)
hässleklocka (C. latifolia)
knölklocka (C. rapunculoides)
liten blåklocka (C. rotundifolia)
nässelklocka (C. trachelium)
rapunkelklocka (C. rapunculus)
skogsklocka (C. cervicaria)
stor blåklocka (C. persicifolia)
toppklocka (C. glomerata)
ängsklocka (C. patula)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning