|
Beskrivning. Nässelklocka är en ganska högväxt,
flerårig ört som kan bli upp till en meter hög. Stjälken är
skarpt kantig och glest styvhårig. De översta bladen är oskaftade och mer
eller mindre avlånga, medan de nedre är skaftade och oftast hjärtformade.
Bladskivan är grovtandad och bladskaften saknar vingkanter. Nässelklocka blommar
i juli-augusti. Blommorna är kortskaftade och sitter i toppställda, allsidiga klasar.
Foderflikarna är styvhåriga och mer eller mindre upprätta. Kronan är klockformad,
upp till tre och en halv centimeter lång, violettblå eller ibland vit, insidan är långhårig. Fruktkapseln
är hårig och nedåtriktad.
Nässelklocka liknar mest hässleklocka (C. latifolia),
men den senare har större blommor, trubbkantade och kala eller glest mjukhåriga
stjälkar, samt kala foderflikar och kapslar.
Utbredning. Nässelklocka växer på
näringsrik lerjord i södra och mellersta Sverige, i lundar,
parker och på kulturmarker. Den är ganska ovanlig, men kan vara
lokalt talrik.
Första fynduppgift publicerades på 1600-talet
(Nordstedt 1920).
Användning. Arten odlas ibland som
trädgårdsväxt och populationer med vita eller fyllda
blommor kan påträffas i närheten av bebyggelse.
I äldre tid användes nässelklocka mot olika
halssjukdomar.
Etymologi. Artnamnet trachelium kommer
av grekiskans trachelos (hals), vilket syftar på dess
användning mot halssjukdomar. Det svenska namnet kommer
av att bladen och den fyrkantiga stjälken ger arten en
ytlig likhet med
brännässla (Urtica dioica).
|
Familj: Campanulaceae
Släkte: Campanula
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
|