Liten blåklocka

Campanula rotundifolia L.

Vetenskapliga synonym: C. groenlandica Berlin (ssp. groenlandica)
Svenska synonym: blåklocka; skredblåklocka, rasblåklocka (ssp. groenlandica)

Blåklokke Blå-Klokke, Liden Klokke Kissankello Bláklukka Harebell, Bluebell Rundblättrige Glockenblume

Beskrivning. Liten blåklocka är en ganska späd, flerårig ört, den växer ofta i glesa tuvor med veka uppstigande stjälkar och blir bara ett par decimeter hög. De nedre bladen är rundade medan de övre är långsmala. Liten blåklocka blommar från juli till september med hängande blommor i greniga klasar. Kronan är klockformad, ganska grunt flikad, och blå eller sällan vit. Blommans märkesflikar är korta, bara en till två millimeter. Fruktkapseln är hängande. Liten blåklocka är mångformig och delas ofta upp i flera underarter. I Sverige förekommer underarterna liten blåklocka (ssp. rotundifolia) och skredblåklocka (ssp. groenlandica (Berlin) A. Löve & D. Löve). Den senare skiljs genom större, ofta ensamma blommor, samt mer nedliggande växtsätt.
Liten blåklocka kan möjligen förväxlas med ängsklocka (C. patula), men den senare har rödviolett och djupt flikad blomkrona.

Utbredning. Liten blåklocka är vanlig i hela landet, den växer på öppna, torra marker. Underarten skredblåklocka (ssp. groenlandica) förekommer bara i fjälltrakterna. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet rotundifolia kommer av latinets rotundus (rund) och folium (blad), namnet syftar på de nedre bladen.

Referenser

"Den mindre blåklockan ringer på ängsmon vid sidan av den större. Lågt intrasslad i markens torra strån av gulnad vildhalm ringer den i bugande ställning. Men den större blåklockan ringer blåviolett hög och rak högt över dallergräsens vackert skimrande berlocker. Hög ohörbar klang dallrar ur blåklocksskinnet."

Ur Blomsterkort av Harry Martinson (Det enkla och det svåra, 1939)