Knölklocka

Campanula rapunculoides L.

Ugrasklokke Ensidig Klokke, Havepest Vuohenkello Creeping Bellflower Acker-Glockenblume

Knölklocka Beskrivning. Knölklocka är en flerårig, hårig ört med vita, smalt knölformade rötter som bildar långa, greniga, underjordiska utlöpare. Stjälken är upprätt, upp till sju decimeter hög och vanligen ogrenad. Bladen är lansettlika, de nedre avlångt hjärtlika och långt skaftade. Knölklocka blommar från juni till september med blåvioletta blommor som sitter samlade i långa, toppställda, ensidiga klasar. Blommorna är kortskaftade, hängande och har långsmala stödblad. Foderflikarna är tillbakaböjda och den håriga fruktkapseln är nedböjd.
Knölklocka växer i bestånd och är mycket karaktäristisk med sin ensidiga blomklase, den kan knappast förväxlas med andra arter.

Knölklocka

Utbredning. Knölklocka förekommer i nästan hela landet, utom i fjälltrakterna. Den är traktvis vanlig och påträffas oftast på kulturpåverkad mark. I trädgårdar blir den lätt ett besvärligt ogräs eftersom även små bitar av jordstammen kan bilda nya plantor. Första fynduppgift är från Halland och Närke och publicerades av Linné år 1761 (Nordstedt 1920).

Knölklocka

Övrigt. Knölklocka är ett av våra besvärligaste trädgårdsogräs. Dess underjordiska delar är ofta vittförgrenade och de egentliga rötterna, som ser ut som små vita morötter, sitter en bit ner i jorden. Från såväl rothals som rot kan utlöpare bildas, Knölklocka och på grund av detta blir den mycket svårutrotad. Om man rycker upp en planta så går bara den tunna rothalsen av medan den egentliga roten sitter kvar en bit ner i jorden varifrån nya skott kan växa ut och bilda nya plantor.

Etymologi. Artnamnet rapunculoides kommer av latinets rapa (rova), rapuncel (liten rova), och syftar på rotknölarnas form.

Familj: Campanulaceae
Släkte: Campanula

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Egenteligen wild har jag wäl icke träffat den; men i flere Trägårdar, där den säkerligen icke warit med flit planterad, utan inkommit med utländska Träd och Buskar, imellan hwilkas rötter den dölgt sig, är den et ganska elakt ogräs, i synnerhet wid häckar och Buxbomsritningar."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/campanula/campa/camprap.html
Senaste uppdatering: 5 augusti 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg