Stor blåklocka

Campanula persicifolia L.

Svenska synonym: storklocka

Fagerklokke Smalbladet Klokke Kurjenkello Peach-leaved Bellflower Pfirsichblättrige Glockenblume

Beskrivning. Stor blåklocka är en flerårig ört som kan bli nästan en meter hög. Stjälken är styvt upprätt, vanligen ogrenad och har smala lansettlika blad med nedvikta, grunt naggade kanter. Stor blåklocka blommar under högsommaren med stora, utåtriktade blommor som sitter i en vanligen fåblommig klase. Kronan är brett klocklik med ganska korta, breda flikar, den är vanligen blå men kan ibland vara vit. Märkesflikarna är långa, ofta omkring en centimeter. Fruktkapseln är uppåtriktad.
Stor blåklocka kan knappast förväxlas med andra blåklockor (Campanula), de andra arterna är antingen betydligt mindre eller grenigare, eller håriga och bredbladiga. Småblommiga exemplar skiljs från liten blåklocka (C. rotundifolia) bland annat på sina långa märkesflikar, vilka hos liten blåklocka är mycket korta.

Utbredning. Stor blåklocka är vanlig från Skåne till Uppland, längre norrut är den ovanlig och den saknas helt i norra Sverige. Den växer i öppna marker som ängar och skogsbryn. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Användning. Stor blåklocka odlas ofta som prydnadsväxt, speciellt vitblommiga former och former med dubbla blommor.

Etymologi. Artnamnet persicifolia kommer av latinets persicum (persika) och folium (blad), och syftar på att bladen liknar persikoblad.

Referenser

"Denna Klocka är en bland våra prydligaste vilda blommor. Ehuru den merendels växer temligen enstaka, gör den sig ändå strax bemärkt med sin raka, resliga stjelk och sin stora, utmärkt klocklika blomkrona."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)