Toppklocka

Campanula glomerata L.

Svenska synonym: Mosis rosor

Toppklokke Nøgleblomstret Klokke Peurankello Clustered Bellflower Knäuel-Glockenblume

Beskrivning. Toppklocka är en flerårig ört med vanligen mörkt blåvioletta blommor i täta toppställda huvuden. Stjälken är upprätt och blir ett par decimeter hög. Bladen är lansettlika med tandad kant och är ganska täthåriga, de nedre är skaftade med rund eller hjärtlik bas medan de övre är oskaftade. Toppklocka blommor i juli-augusti. Blommorna sitter tätt tillsammans i toppen av stjälken och är omgivna av korta och breda stödblad, ofta sitter också mindre blomsamlingar i de övre bladvecken. Fodret är styvhårigt och har spetsiga flikar. Den klockformade kronan är vanligen mörkt blåviolett eller sällan vit, två till tre centimeter lång och stiftet är inte utskjutande. Fruktkapseln är nedböjd.
Toppklocka kan inte förväxlas med de andra arterna i släktet blåklockor (Campanula), den är tillsammans med skogsklocka (C. cervicaria) den enda som har blommorna samlade i huvuden. Den senare är dock tvåårig, vanligen mer högväxt, och har små ljusblå blommor med utskjutande stift och trubbiga foderflikar.

Utbredning. Toppklocka förekommer sparsamt i de östra delarna i Syd- och Mellansverige, men saknas helt i flera landskap. Eftersom den ofta odlas kan den också påträffas förvildad utanför sitt naturliga utbredningsområde. Den växer på torr gräsmark. Första fynduppgift är från Fårö, Gotland och publicerades år 1662 (Nordstedt 1920).

Användning. Toppklocka odlas ofta som prydnadsväxt och flera olika trädgårdsformer förekommer.

Etymologi. Artnamnet glomerata kommer av latinets glomus (nystan), glomeratus (gyttrad), och syftar på den täta huvudlika blomställningen.

Referenser

"Mosis Rosor.
Håller sig wid wägar, ibland buskar, äfwen i ängar. Förtjenar för sin sköna färg et ställe i Lustqwarter."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)