Vejde

Isatis tinctoria L.

Vaid Farve-Vajd Morsinko Woad Färber-Waid

Beskrivning. Vejde är en ganska högväxt två- eller flerårig, blågrön ört. Stjälken är upprätt, upp till en meter hög, och har avlånga hela blad. De övre bladen har stjälkomfattande bladbas medan de nedre är skaftade. Vejde blommar i juni-juli. Blomställningen är grenig och blommorna är gula och ganska stora. Frukterna är hängande, avlånga och plattade med tydlig vingkant. De nötlika fruktskidorna kan bli upp till två centimeter långa och innehåller bara ett frö.
Vejde kan, med sina hängande berlocklika frukter, inte förväxlas med andra arter av korsblommiga växter (Brassicaceae).

Utbredning. Vejde förekommer främst längs Östersjöns kust, men den är också funnen på Västkusten. Arten växer vanligen på steniga havsstränder, men kan också påträffas i vägkanter och på ruderatmark. Första fynduppgift publicerades redan på 1600-talet då Fuiren uppger den från Skåne och Blekinge (Nyman 1867).

Användning. Vejde var förr en mycket viktig färgväxt då den, innan indigo blev känd i Europa, var den enda växt som gav blå färg. Linné omtalar i Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1742, efter sin öländska och gotländska resa år 1741, att vejde växte både på Öland och Gotland, men att "ingen af Inbyggarne wiste bruka denna til Färg". I Sverige gjordes under 1700-talet försök med odling av vejde, för att på så sätt kunna minska importen av såväl indigo som vejde och därigenom minska statens utgifter. Enligt Retzius (1806) gav det hela ett magert resultat. Han påpekar också att man förr "färgat blått utan Indigo, endast med Wejde, men våra Färgare känna nu icke mera sättet". Den blå färgen indigo utvinns av ärtväxter (Fabaceae) ur släktet Indigofera.

Etymologi. Artnamnet tinctoria kommer av latinets tingere (färga), tinctus (färgad) och syftar på att det är en färgväxt. Det svenska namnet vejde kommer av germanskans vaid, latinets vitrum, ett namn som används redan av Caesar år 54 f. Kr. (Lid 1985).

Referenser

"Besinnar man den ofantliga mängd af blåfärgade kläder af alla slag som nyttjas, hwartil kommer det gröna och swarta som på blå botten färgas, hwilken mängd af Indigo åtgår icke, som Europa måste dyrt betala åt Amerika och Westindien, och som säkerligen blir efter hand dyrare. Hwilka grofwa summor dragas icke blott för denna färg ur Swerige, hwar Armeen klädes i blått, hwar Allmogens liffärg är den blå, där Prowins uniform, Liwerier m. m. taga så mycket blått. Det är icke nog, at härtil åtgår så mycken Indigo, utan härtil fordras äfwen en betydelig myckenhet Wejde, som ehuru den ganska wäl i Riket kunde alstras, likwäl helt och hållit köpes af utlänningen. Wid medlet af förra århundradet fogade wäl Riksens Höglofl. Ständer anstalt om, och anslogo penningar til en Wejde-plantering i stort, och Beredningshus byggdes; men fastän både läge, klimat och jordmån gynnade denna anläggning, inslumrade altsammans nog hastigt, til betydande förlust för landet."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)