|
Beskrivning. Bergkårel är en tvåårig,
stjärnhårig ört med styvt upprätt stjälk som
kan bli upp till en meter hög. Stjälkarna är vanligen ogrenade och
mångbladiga, bladen är lansettlika och helbräddade eller bukttandade.
Bergkårel blommar i juni-juli, blommorna sitter i en kvastlik klase och har
blomskaft som är ungefär lika långa som foderbladen. De gula
kronbladen är omkring åtta millimeter långa. Fruktskaften är
korta, upprätta och de långsmala fruktskidorna sitter nästan tryckta
mot stjälken. Skidorna är fyrkantiga och har en kort stiftrest.
Bergkårel kan med sina gula blommor och långsmala, tilltryckta skidor
knappast förväxlas med andra arter. Den andra arten i
släktet, åkerkårel (E. cheiranthoides),
är vanligen ettårig och har mindre blommor, längre blomskaft och
utåtriktade fruktskidor.
Utbredning. Bergkårel förekommer sparsamt i hela landet.
Den växer på torra marker, i skogsbryn, berg och backar men även på
ruderatmark.
Första fynduppgift är från Spjutsö i Blekinge
och publicerades av Fuiren 1662 (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet hieraciifolium kommer av
Hieracium som är det vetenskapliga namnet på släktet
hökfibblor och
folium (blad), namnet betyder 'med blad som liknar hökfibblornas'.
|
Familj: Brassicaceae
Släkte: Erysimum
Norden
Norra halvklotet
I Riksmuseets
samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
|