Draba L.

Drabor

Beskrivning. Fleråriga eller mer sällan ettåriga örter, ofta med grenade eller stjärnformade hår. Stjälkar korta, med bladrosett vid basen och oftast med ett par stjälkblad. Blad helbräddade eller grovt tandade. Blommor i fåblommiga kvastar. Kronblad hela, oftast vita, sällan blekt eller mättat gula. Fruktskidor kort elliptiska, plattade, utan spröt, skiljevägg parallell med plattsidorna. Frön i två rader i varje rum.
Kromosomtal: 2n=16 (alpdraba, isdraba), 2n=32 (grådraba, lunddraba), 2n=40 (dvärgdraba), 2n=48 (bergdraba, lappdraba), 2n=64 (blockhavsdraba, fjälldraba, gulldraba), 2n=80 (gulldraba).

Övrigt. Arterna är ibland svåra att identifiera utan frukter och flera arter hybridiserar också med varandra.
Arten nagelört (Erophila verna) förs ibland till släktet, men skiljs bland annat genom kluvna kronblad.

Etymologi. Släktnamnet Draba kommer av grekiskans drabe (besk) och användes som ett växtnamn hos Dioskorides.

Släktet har omkring 300 arter vilka mest förekommer i bergstrakter på Norra halvklotet. I Sverige förekommer tretton arter, de flesta hör hemma i fjälltrakterna, i södra Sverige finns endast grådraba (D. incana), lunddraba (D. muralis) och sanddraba (D. nemorosa).
Några drabor odlas som stenpartiväxter, till exempel barrdraba (D. aizoides), tuvdraba (D. bruniifolia) och krypdraba (D. sibirica).

Familj: Brassicaceae

Arter:
alpdraba (D. fladnizensis)
bergdraba (D. norvegica)
blekdraba (D. oxycarpa)
blockhavsdraba (D. cacuminum)
dvärgdraba (D. crassifolia)
fjälldraba (D. daurica)
grådraba (D. incana)
gulldraba (D. alpina)
isdraba (D. nivalis)
lappdraba (D. lactea)
lunddraba (D. muralis)
raggdraba (D. subcapitata)
sanddraba (D. nemorosa)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

© Naturhistoriska riksmuseet 1996

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/brassica/draba/welcome.html
Senaste uppdatering: 25 augusti 2011
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg