Strandkål

Crambe maritima L.

Strandkål Strandkål Merikaali Sea-kale Meerkohl

Beskrivning. Strandkål är en stor, flerårig, kal ört som kan bli upp till åtta decimeter hög. Stjälken är upprätt, rikt grenig och har strödda blad. Bladen är stora, kålartade, blådaggiga och krusiga, de nedre är långt skaftade. Strandkål blommar i juni-juli med vita blommor som sitter i rikblommiga samlingar. Fruktskidorna är stora, omkring en centimeter, och tvåledade. Den nedre leden är förkrympt och steril, medan den övre, som innehåller ett frö, är stor, nästan klotrund och avfaller oöppnad.
Strandkål är lätt att känna igen på sina stora blågröna, kållika, krusiga eller vågiga blad och rikt grenade blomställningar. Arten kan inte förväxlas med någon annan vild svensk växt. Odlad arter ur släktet kål (Brassica) har ibland likartade blad men har alltid gula blommor och långa fruktskidor.

Utbredning. Strandkål är en ganska ovanlig havsstrandsväxt. Vanligast är den i längs Västkusten men den förekommer också sällsynt längs Östersjöns kust upp till Uppland. Första fynduppgift är från Bohuslän och publicerades av Kalm i Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1743 (Nordstedt 1920).

Användning. Späda skott av strandkål odlas i England och äts som sparris (Asparagus officinalis) (Mabberley 1987). Linné anger från sin resa i Västergötland att soldater som ätit strandkål blivit "fjolliga". Arten är numera fridlyst i flera län.

Etymologi. Artnamnet maritima kommer av latinets mare (hav) och betyder 'växer vid havet'.

Referenser

"Strandkåhl kallades den allmänt af fiskare.
Växer på en stor del holmar vid stränder i sanden ock stengruset, samt bland klappuren der andra örter ei kunna komma fort, til exemp. på Lugnholmen utan för Strömstad, Linghud, stora svangen, Olaskär i Tanum, samt åtskillige andra längs efter hela siökanten.
Hvilken hade kunnat inbilla sig at träffa denna vilt växande i Sverige?
Til bladen liknar den aldeles vår vanliga Blåkål, så at man skulle hafva möda, at kunna skilja dem från hvarandra: näppeligen kan ock någon kål hafva större ock tiockare blad, än denna. Ingenstäds viste de at använda den til någon nytta, iag skulle dock tro, at den nästan så väl kunde nyttias til mat för folck som annan kål."

Ur Förtekning på några örter fundna i Bohus-Län 1742 av P. Kalm (Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1743)