Kråkkrassing

Coronopus squamatus (Forssk.) Asch.

Vetenskapliga synonym: C. procumbens Cesati et al., Senebiera coronopus (L.) Poir.
Svenska synonym: kråkfot, kråkkrasse

Kråkekarse Ravnefod Kaljuvariksenkrassi Swine-cress Niederliegender Krähenfuß

Beskrivning. Kråkkrassing är en småväxt, ettårig, vanligen kal ört med parflikiga blad och oansenliga blommor. Stjälkarna är oftast nedliggande, de är ofta rikt greniga med talrika parflikiga blad av vilka de nedersta kan vara decimeterlånga. Kråkkrassing blommar i juli-augusti, blommorna sitter i små samlingar till synes mitt emot bladen. Blommorna har vita kronblad som är ungefär två millimeter långa, samt sex fertila ståndare. Fruktskidorna är plattat lökformade med ett tydligt, kvarsittande stift och skidans skaft är kortare än skidan. Skidan är tre till fyra millimeter bred och starkt rynkad och vårtig, de två halvorna är otydligt avsatta. Frukten delar sig inte vid mognaden utan avfaller oöppnad, som en enhet.
Kråkkrassing liknar hamnkrassing (C. didymus), men den senare är hårig, har oansenliga kronblad som ibland saknas helt, vanligen två ståndare, samt mindre, tydligt tvådelade skidor som delar sig i två halvor vid mognaden. Fruktskidan hos hamnkrassing skiljs också genom slätare yta och att den är tydligt urnupen i spetsen, med ett stift som inte når ut ur mynningen.

Utbredning. Kråkkrassing förekommer sällsynt i södra Sveriges kusttrakter. Den växer på näringsrika kulturmarker, till exempel vid gårdar, på gator och ruderatmark. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades av Celsius år 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet squamatus kommer av latinets squama (fjäll) och betyder fjällig, vilket syftar på de rynkigt vårtiga skidorna.

Referenser

"Kråkkrassen växer vanligen sällskapligt, så att den bildar mycket låga mattor, hvilka, liksom Groblad m. fl. tåla att trampas. Dess stjelkar äro tryckta mot marken, med de oansenliga, grönaktiga blommorna samlade vid bladvecken, och skidorna öppna sig icke så att växten sår sig alldeles på stället der den växer och der den också, ehuru endast ettårig, stadnar under en längre tid."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)