Skörbjuggsört

Cochlearia officinalis L.

Vetenskapliga synonym: C. anglica L., C. officinalis L. var. anglica (L.) Alef. (ssp. anglica)
Svenska synonym: skedört; vanlig skörbjuggsört (ssp. officinalis), engelsk skörbjuggsört (ssp. anglica)

Skjørbuksurt (ssp. officinalis), Engelsk skjørbuksurt (ssp. anglica) Læge-Kokleare (ssp. officinalis), Engelsk Kokleare (ssp. anglica) Ruijankuirimo Skarfakál Common Scurvygrass (ssp. officinalis), English Scurvygrass (ssp. anglica) Echtes Löffelkraut (ssp. officinalis), Englisches Löffelkraut (ssp. anglica)

Beskrivning. Skörbjuggsört är en två- till flerårig ört med basal bladrosett, köttiga blad och vita blommor. Stjälken är uppstigande till upprätt, fåbladig och ofta grenig. Rosettbladen är skaftade, njurlika till avlånga med urnupen till killik bladbas och hel kant. Stjälkbladen är oskaftade, ibland stjälkomfattande, hela eller tandade. Skörbjuggsört blommar i maj-juni med vita eller någon gång ljusrosa blommor. Fruktskidorna är klotrunda till ellipsoida, ibland plattade, tvårummiga med en tunn skiljevägg som är vinkelrät mot fruktens plattsidor. Två underarter, vilka ofta betraktas som arter, förekommer i Sverige. Huvudunderarten vanlig skörbjuggsört (ssp. officinalis) har njurlika rosettblad och runda till ellipsoida, fyra till sju millimeter långa frukter som har två till fyra frön i varje rum. Underarten engelsk skörbjuggsört (ssp. anglica (L.) Asch. & Graebn.) har äggformade rosettblad med killik bladbas samt något plattade frukter, som är längre än åtta millimeter och har fem till sex frön i varje rum.
Skörbjuggsört liknar dansk skörbjuggsört (C. danica) men den senare är spädare, vanligen ettårig och har triangulärt hjärtlika, kantiga till bukttandade rosettblad, samt skaftade stjälkblad.

Utbredning. Skörbjuggsört är vanlig längs Västkusten, från Bohuslän till Skåne, men förekommer också sällsynt i några östliga kustlandkap. Den växer på havsstränder. Underarten engelsk skörbjuggsört (ssp. anglica) är mer sällsynt. Första fynduppgift är från Öveskär, Blekinge och Varberg, Halland och publicerades redan 1662 (Nordstedt 1920).

Användning. Har använts som medel mot skörbjugg och fanns förr på apoteken som Herba Cochleariæ. Den ansågs också vara verksam mot gikt och andtäppa.

Etymologi. Artnamnet officinalis kommer av latinets officina (verkstad, apotek) och syftar på artens användning som läkeväxt.

Referenser

"Bägge [dansk skörbjuggsört och skörbjuggsört] finnas sparsamt på Hafsstränderne. Den senare är den samma som odlas i Trägårdar i synnerhet för Apotheken; men nyttjas af åtskillige i synnerhet om wåren i Sallat...
Så wäl Cochlearia som Pepparrot och flere krassearter äro gode Skörbjuggsmedel, men då man i allmänhet så mycket misstager sig på Skörbjugg, och desse medel utom dess icke passa för en hwar som är behäftad med Skörbjugg, gör man wal, at rådfråga kunnige Läkare, för at icke göra mer skada än gagn, och derföre har man här icke welat anföra sättet at nyttja dem."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)