|
Beskrivning. Välsk krassing är en flerårig
ört med strödda blad och små vita blommor i yviga
ställningar. Den har krypande jordstam och kan bilda stora bestånd.
Stjälken är upprätt, upp till fem decimeter hög, och ofta grenig upptill. Bladen är
tandade och avlånga, de nedre är skaftade, medan de övre är
stjälkomfattande med pil- eller hjärtlik bladbas. Välsk krassing
blommar under sommaren, från maj till juli, med vita, väldoftande blommor som sitter i
kvastar i flocklik samling. Fruktskidorna är omvänt
hjärtformiga med ett kort kvarsittande stift och en skiljevägg som sitter
vinkelrät mot plattsidorna. Skidan innehåller bara ett eller två
frön och öppnar sig inte vid mognaden. Huvudunderarten välsk krassing (ssp. draba),
med tydligt hjärtlik fruktbas, är den som förekommer bofast i vårt
land. Tillfälligt kan också underarten syrisk krassing (ssp. chalepensis
(L.) O. E. Schulz) påträffas. Den senare skiljs genom skidor med kilformad bas.
Välsk krassing kan knappast förväxlas med andra arter. Den liknar
mest
fältkrassing (Lepidium campestre)
men den senare har tätare blomställningar med mer oansenliga blommor, samt
brett skedformade skidor.
Utbredning. Välsk krassing förekommer sparsamt i
södra Sverige, men kan sällsynt påträffas även i
Mellansverige. Den växer på kulturpåverkad mark, till exempel i
vägkanter och åkrar, på banvallar
och
ruderatmark.
Första fynduppgift är från Karlskrona,
Blekinge och publicerades 1817 (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet draba kommer av grekiskans
drabe (skarp, besk), vilket var ett växtnamn redan hos Dioskorides.
Namnet används också som vetenskapligt namn på släktet
drabor, Draba.
|
Familj: Brassicaceae
Släkte: Cardaria
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
|