Cardamine L.

Bräsmor

Beskrivning. Fleråriga eller mer sällan ettåriga, kala örter. Stjälkar oftast med flera stjälkblad och vanligen med basal bladrosett. Blad strödda, vanligen parbladiga med uddblad, sällan enkla, småblad helbräddade eller sågade i kanten. Blommor i fåblommiga kvastlika klasar. Kronblad hela, oftast vita, sällan blekt rosa eller rödvioletta. Fruktskidor uppåtriktade eller utstående, långsmala med parallella sidor, något tillplattade, med kort spröt. Frön i en rad i varje rum.
Kromosomtal: 2n=16 (bergbräsma, bäckbräsma, fjällbräsma, lundbräsma, strandbräsma), 2n=32 (bäckbräsma, skogsbräsma), 2n=16-90 (ängsbräsma), 2n=96 (tandrot).

Etymologi. Släktnamnet Cardamine kommer av grekiskans cardamon, ett växtnamn hos Aristofanes.

Släktet har drygt 100 arter, varav åtta förekommer i Sverige. Arten tandrot (C. bulbifera) avviker från de övriga genom rödvioletta blommor, samt brunlila groddknoppar i bladvecken. Den fördes tidigare till ett eget släkte, Dentaria, men är en specialiserad art av släktet bräsmor. Även fjällbräsman (C. bellidifolia) är olik de andra arterna i släktet, den är en mycket lågväxt art med bladlös stängel och små rundade blad.

Familj: Brassicaceae

Arter:
bergbräsma (C. hirsuta)
bäckbräsma (C. amara)
fjällbräsma (C. bellidifolia)
lundbräsma (C. impatiens)
skogsbräsma (C. flexuosa)
strandbräsma (C. parviflora)
tandrot (C. bulbifera)
ängsbräsma (C. pratensis)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning