Tandrot

Cardamine bulbifera (L.) Crantz

Vetenskapliga synonym: Dentaria bulbifera L.

Tannrot Tandrod Hammasjuuri Coralroot Zwiebel-Zahnwurz

Beskrivning. Tandrot är en flerårig, kal ört med tjock krypande jordstam som är vit med grova tandlika knölar. Stjälken är upprätt och blir kan bli drygt en halv meter hög. Bladen sitter strödda och är parflikiga med ett uddblad, de nedre bladen har två till fyra bladpar medan de övre bara har ett par. Småbladen är breda och grovt sågade i kanten. I bladvecken sitter mörka löklika groddknoppar som faller av och gror till nya plantor. Tandrot blommar i maj-juni, blommorna sitter i regel få tillsammans i en kort klase. Kronbladen är violetta och drygt en centimeter långa. Arten sätter sällan frukt utan förökar sig istället med groddknoppar.
Tandrot är lätt att känna igen på sina parflikiga blad, violetta blommor och mörka groddknoppar i bladvecken. De andra arterna i släktet bräsmor (Cardamine) saknar groddknoppar.

Utbredning. Tandrot förekommer sparsamt i södra och mellersta Sverige. Den växer på mullrika jordar, vanligen i skuggiga lundar. Första fynduppgift publicerades 1658 i Rudbecks Catalogus plantarum (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet bulbifera kommer av latinets bulbus (lök) och ferre (bära), namnet betyder lökbärande och syftar på de löklika groddknopparna som sitter i bladvecken. Det svenska namnet tandrot syftar på den tandlikt knöliga jordstammen.

Referenser

"För sin egendomligt bildade rotstock och sina knopplökar är denna växt en bland de märkligaste i hela sin ordning, men några särdeles egenskaper känner man icke hos den, om icke att "roten" är skarp och nyttig i rödsot (dysenteri). Smaken är något senapslik. Genom sina stora, ljusa blommor blir den alltid en, om också i allmänhet temligen sällsynt, lundarnes prydnad. Såsom uteslutande skuggväxt kan den icke, utan att vissna, länge tåla solsken."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)