Lindådra

Camelina alyssum (Mill.) Thell.

Vetenskapliga synonym: C. foetida (Bergeret) Fr., C. linicola K. F. Schimp. & Spenn., C. sativa (L.) Crantz ssp. alyssum (Mill.) Thell. (ssp. alyssum), C. foetida (Bergeret) Fr. ssp. integerrima Celak., C. macrocarpa Wierzb. ex Rchb., C. sativa (L.) Crantz ssp. macrocarpa (Wierzb. ex Rchb.) Soó (ssp. integerrima)

Lindodre Hjerteskulpet Dodder (ssp. alyssum), Helbladet Dodder (ssp. integerrima) Pellavatankio (ssp. alyssum), Liinatankio (ssp. integerrima) Gezähnter Leindotter

Beskrivning. Lindådra är en medelstor, ettårig, ljusgrön och kal eller nästan kal ört som kan bli drygt en halv meter hög. Bladen är smalt elliptiska och buktigt flikiga med pillik stjälkomfattande bas. Lindådra blommar i juni-juli, blommorna är små och har fem millimeter långa ljusgula kronblad. Fruktskidorna är päronformade, åtta till tio millimeter långa, med ganska tunn vägg, och är rundade till svagt plattade med smal kantlist och tydlig mittnerv. Stiftet är långt. Fröna är drygt två millimeter långa.
Lindådra känns igen på sin ljusgröna färg, buktflikiga blad, tunnväggiga frukter och stora frön. Den är mycket lik arterna sanddådra (C. microcarpa) och oljedådra (C. sativum) och de tre betraktas ofta som underarter av en och samma art.

Utbredning. Lindådra var förr ett vanligt ogräs i linåkrar, men minskade i takt med att odlingen av lin (Linum usitatissimum) minskade och att utsädesrensningen förbättrades. Den är inte längre bofast och räknas numera som försvunnen ur den svenska floran. Den kan dock uppträda tillfälligt, och förutom huvunderarten har även underarten integerrima (Celak.) Smejkal påträffats. Första fynduppgift är från Halland och publicerades 1818 (Nordstedt 1920). Arten särskiljdes under 1700-talet inte från oljedådra (C. sativa).

Etymologi. Artnamnet alyssum kommer av grekiskans a- (ej, mot) och lyssa (raseri) och betyder 'mot raseri'. Alyssum används också som vetenskapligt namn på släktet stenörter.

Referenser

"Växer på linåkrar (från Skåne till Jemtland), ett mångenstädes ymnigt ogräs...
...Växten är icke sällan till odlarens harm så ymnig, att linåkrarne, der den växer, stå alldeles gula under dess blomning."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)