Symphytum L.

Vallörter

Beskrivning. Fleråriga örter, vanligen grova och högväxta. Stjälk upprätt, styvt borsthårig eller kroktaggig, ibland vingkantad. Blad spetsigt äggrunda, skaftade eller oskaftade. Blommor i mångblommiga, först inrullade, ensidiga knippen. Foder femflikat. Krona cylindrisk till smalt trattlik, blå, rosa eller violett; kronpip med triangulära fjäll i mynningen; kronbräm femflikat, flikar korta. Ståndare liklånga, ej utskjutande. Stift ett, utskjutande; märke ett. Delfrukter snett äggformade, släta eller skrovliga, blanksvarta eller matt gråbruna; med köttigt bihang.
Kromosomtal: 2n=36 (äkta vallört), 2n=36, 40 (fodervallört).

Etymologi. Släktnamnet Symphytum kommer av grekiskans symfyein (växa ihop), vilket syftar på dess användning som läkeväxt vid benbrott och dylikt. Det svenska namnet vallört kommer inte av svenskas vall utan från tyskans (über-)wallen som i sin tur är en översättning av det latinska släktnamnet.

Släktet har 35 arter varav två, äkta vallört (S. officinale) och fodervallört (S. asperum), förekommer i Sverige. De två arterna korsar sig med varandra och hybriden, uppländsk vallört (S. x uplandicum), eller bestånd av vad som verkar vara sterila återkorsningar mellan denna och någon av föräldraarterna, är vanligare än arterna. Den lågväxta, gulblommiga arten gul vallört (S. tuberosum) är en odlad växt som sällsynt kan påträffas förvildad.

Arter:
fodervallört (S. asperum)
äkta vallört (S. officinale)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

"Vallört (ej af vall utan af det tyska (über-)wallen och sålunda en öfversättning af den grekiskt-latinska benämningen) är visserligen ett ganska allmänt användt namn för Symphytum..."

Ur Normalförteckning öfver svenska växtnamn (Meddelanden från Kongliga Landtbruksstyrelsen. N:r 3 1894)