Fodervallört

Symphytum asperum Lepech.

Vetenskapliga synonym: S. asperrimum Sims
Svenska synonym: taggvallört

Fôrvalurt Ru Kulsukker Tarharaunioyrtti Rough Comfrey Rauher Beinwell

Beskrivning. Fodervallört är en högväxt flerårig ört som ofta växer i stora bestånd. Bladen är spetsigt äggrunda och både de nedre och de övre bladen är skaftade, utan nedlöpande bladbas. Stjälkar och blad är klädda med mycket styva och vassa krokborst vilket gör att den känns mycket sträv, eller till och med vass. Fodervallört blommar i juni-juli, de stora blommorna har korta foderflikar, vilket gör att blomkronan ser lång ut. Kronan har raka sidor och är först rödaktig men blir senare klarblå. Ståndarna har långa ståndarsträngar som är både smalare och längre än ståndarknapparna. Delfrukterna är spetsiga och snett äggrunda, matt gråbruna skrovlig ytmönster.
Fodervallört liknar äkta vallört (S. officinale), men den senare skiljs genom oskaftade stjälkblad med långt nedlöpande bladbas, vilket gör stjälken vingkantad. Dessutom har den vanligen smutsigt rosa eller rödvioletta blommor, långa foderflikar, korta ståndarsträngar som är lika breda som ståndarknapparna, och släta, blanka delfrukter. De två arterna kan korsa sig med varandra och hybriden är vanligare än föräldraarterna. Hybriden kallas uppländsk vallört (S. x uplandicum) och är till utseendet ett mellanting med något nedlöpande blad, den är endast delvis fertil med nedsatt fruktbildning.

Utbredning. Fodervallört är sällsynt och förekommer på kulturpåverkad mark i vägkanter och vid gårdar och samhällen. Den är sydlig och är känd från Skåne till Uppland. Första fynduppgift är från Maltesholm i Skåne och publicerades av Ludvig Borgström i Botaniska notiser år 1844 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet asperum kommer av latinets asper (sträv) och syftar på stjälkarnas och bladens krokborst.

Referenser

"Vid Maltesholm anmärktes Carex drymeja Ehrh. i största mängd, Platanthera chlorantha öfver allt i bokskogarna, Symphytum asperrimum förvildad i parken, Malva moschata (hvitblommig och torkad föga moskusluktande) troligen förvildad."

Ur En exkursion i Villands Härad sommaren 1844 av Ludvig Borgström (Botaniska Notiser 1844)