Hästtunga

Pentaglottis sempervirens (L.) Tausch ex L. H. Bailey

Vetenskapliga synonym: Anchusa sempervirens L.

Hestetunge Femtunge Green Alkanet

Beskrivning. Hästtunga är en flerårig ört som kan bli upp till en meter hög. Stjälken är upprätt och har strödda blad. Bladen är ganska tunna, smalt äggrunda och spetsiga med helbräddad kant, de nedre bladen är skaftade och de övre är oskaftade. Hästtunga blommar under sommaren med blå blommor som sitter i skaftade knippen. Fodret är femflikat med smala flikar och blomkronan har en kort kronpip och plattat bräm som är ungefär en centimeter brett. Blommans mynning är stängd av vita fjäll. Ståndarna är korta och ej utskjutande. Delfrukterna är skrovliga och har ett köttigt bihang vid basen.
Vegetativt är hästtunga något lik vallörterna (Symphytum), men dessa skiljer sig genom hängande blommor med smalt trattlik krona.

Utbredning. Hästtunga förekommer sällsynt förvildad vid bebyggelse och på kulturpåverkade ställen i södra Sverige. Arten hör ursprungligen hemma i sydvästra Europa. Första fynduppgift är från Nässjö, Småland och publicerades 1931 (Hylander 1971).

Etymologi. Artnamnet sempervirens kommer av latinets semper (alltid) och virens (grön), namnet betyder 'ständigt grön'.

Familj: Boraginaceae
Släkte: Pentaglottis

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/boragina/penta/pentsem.html
Senaste uppdatering: 22 december 1998
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg