Ormöga

Omphalodes verna Moench

Vårkjærminne Kærminde Kevätkaihonkukka Blue-eyed-Mary Frühlings-Gedenkemein

Beskrivning. Ormöga är en ganska lågväxt, flerårig, sparsamt hårig ört som kan bli drygt två decimeter hög. Den har krypande jordstam och ofta även ovanjordiska utlöpare, vilket gör att den lätt bildar stora bestånd. Stjälkarna är upprätta och bladen är äggrunda till hjärtlika. Ormöga blommar redan i april-maj med klarblå blommor som sitter i fåblommiga knippen på skaft från bladvecken. Kronan är vanligen blå, men kan även vara vit. Fodret är femflikigt och kronan har kort kronpip och ett platt kronbräm som blir drygt en centimeter brett. Kronpipens mynning är stängd av vita fjäll och ståndarna är inte utskjutande. Delfrukterna är släta, fint håriga och skålformade.
Ormöga förväxlas ofta med kaukasisk förgätmigej (Brunnera macrophylla), den senare skiljs genom håriga blad, mindre blommor, samt avsaknad av utlöpare. Den har också vissa likheter med förgätmigejer (Myosotis), men känns lätt igen på sina stora äggrunda eller hjärtformade rosettblad.

Utbredning. Ormöga är en odlad art som kan påträffas förvildad i södra Sverige. Den växer oftast i parker och skogsbryn i närheten av bebyggelse. Arten hör ursprungligen hemma i Alperna och sydöstra Europa. Första fynduppgift som förvildad är från Skåne och publicerades 1870 (Hylander 1971).

Användning. Ormöga odlas som prydnadsväxt i trädgårdar.

Etymologi. Artnamnet verna kommer av latinets ver (vår) och betyder vårlig, namnet syftar på blomningstiden.

Referenser