|
Beskrivning. Ormöga är en ganska lågväxt,
flerårig, sparsamt hårig ört som kan bli drygt två decimeter hög. Den har
krypande jordstam och ofta även ovanjordiska utlöpare, vilket gör att
den lätt bildar stora bestånd. Stjälkarna är upprätta och
bladen är äggrunda till hjärtlika. Ormöga blommar redan i april-maj
med klarblå blommor som sitter i fåblommiga knippen på skaft från
bladvecken. Kronan är vanligen blå, men kan även vara vit.
Fodret är femflikigt och kronan har kort kronpip och ett platt kronbräm som
blir drygt en centimeter brett. Kronpipens mynning är stängd av vita fjäll
och ståndarna är inte utskjutande. Delfrukterna är släta, fint
håriga och skålformade.
Ormöga förväxlas ofta med kaukasisk förgätmigej
(Brunnera macrophylla), den senare skiljs genom håriga blad, mindre blommor,
samt avsaknad av utlöpare. Den har också vissa likheter med
förgätmigejer (Myosotis),
men känns lätt igen på sina stora äggrunda eller hjärtformade
rosettblad.
Utbredning. Ormöga är en odlad art som kan
påträffas förvildad i södra Sverige. Den växer oftast i parker
och skogsbryn i närheten av bebyggelse. Arten hör ursprungligen
hemma i Alperna och sydöstra Europa.
Första fynduppgift som förvildad är från
Skåne och publicerades 1870 (Hylander 1971).
Användning. Ormöga odlas som prydnadsväxt i
trädgårdar.
Etymologi. Artnamnet verna kommer av latinets
ver (vår) och betyder vårlig, namnet syftar på
blomningstiden.
|
Familj: Boraginaceae
Släkte: Omphalodes
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
|