Äkta förgätmigej

Myosotis scorpioides L.

Vetenskapliga synonym: M. palustris (L.) Hill, M. laxiflora Rchb.; M. praecox Hülph., M. palustris (L.) Hill var. praecox (Hülph.) Hyl., M. scorpioides L. ssp. praecox Almq. & Aspl. (ssp. praecox)
Svenska synonym: förgätmigej; praktförgätmigej (var. praecox)

Engminneblom Eng-Forglemmigej Luhtalemmikki Engjamunablóm Water Forget-me-not Sumpf-Vergißmeinnicht

Beskrivning. Äkta förgätmigej är en flerårig ört som blir upp till fyra decimeter hög. Stjälken är upprätt och bladen är avlånga, tunglika och något håriga. Äkta förgätmigej blommar från juni till augusti med ganska stora ljusblå eller vita blommor som sitter i ensidiga knippen. Blomställningen är bladlös upptill och fodret har raka tilltryckta hår och korta foderflikar, som är kortare än halva fodrets längd. Blommorna har ett platt kronbräm och är upp till en centimeter breda. Delfrukterna blanka och plattat äggformade. Äkta förgätmigej är mycket variabel och ibland urskiljs varieteten praktförgätmigej (var. praecox (Hülph.) Jonsell).
Arterna i släktet förgätmigejer (Myosotis) är alla ganska lika, men äkta förgätmigej och sumpförgätmigej (M. laxa) är de enda arterna i släktet som inte har utstående krokhår på blomfodret, sumpförgätmigej har dock mindre blommor och längre foderflikar än den äkta förgätmigejen. Arten skogsförgätmigej (M. sylvatica) liknar också äkta förgätmigej men skiljs genom utspärrad behåring.

Utbredning. Äkta förgätmigej är vanlig upp till Dalälven, med förekomster ända upp till Torne Lappmark. Den trivs bäst på fuktiga marker, som på sjöstränder och i skogskärr. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum 1658 (Nordstedt 1920).

Övrigt. Äkta förgätmigej är Dalslands landskapsblomma.

Etymologi. Artnamnet scorpioides är latin och betyder skorpionliknande, namnet syftar på den i början inrullade blomställningen. Det svenska namnet förgätmigej tros vara en direkt översättning av det engelska eller tyska namnet.

Referenser

"Denna täcka blomma betraktas sedan gammalt såsom en kärlekens eller vänskapens minnesblomma. Men, anmärker DYBECK, de prunkande namn, som man utomlands slösat på växten, ha ej vunnit insteg hos svenska allmogen, icke ens "Förgät-mig-ej", hvilket ännu idag icke är folknamn. Ej heller, säger DYBECK, är blomman i särdeles tycke, utom i eller nära städerna, der den, såsom bekant, bindes till kransar att lägga i vatten. "Med säkerhet kan deremot antagas att blommans benämningar Fiskögon (Nerike) och Fansögon (Skåne) äro inhemska ehuru knappt urgamla." Denna brist på allmoge-namn står säkerligen i samband med växtens brist på nyttiga eller annars märkliga egenskaper."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)