Ostronört

Mertensia maritima (L.) Gray.

Vetenskapliga synonym: Stenhammaria maritima (L.) Rchb.
Svenska synonym: fjärva

Østersurt Hestetunga Blálilja Oysterplant

Beskrivning. Ostronört är en flerårig, kal och blågrön ört med nedliggande, greniga stjälkar. Bladen sitter strödda och är oskaftade i stjälkens övre del, men är i den nedre delen skaftade och har vingade bladskaft. De köttiga, gråblå eller blågröna bladen är äggformade och spetsiga eller trubbiga, på ovansidan har de ofta små papiller som ger dem en matt glans. Ostronört blommar i juli-augusti med rosaröda till blå blommor som sitter i toppställda knippen. Kronan är smalt klocklik och är först ljust röd, senare blå. Delfrukterna är trekantiga och är i början köttiga, senare något uppblåsta med pappersartad fruktvägg.
Ostronört kan knappast förväxlas med andra arter.

Utbredning. Ostronört är sällsynt och förekommer bara på steniga havsstränder från Bohuslän till norra Halland. Första fynduppgift är från Kålön, Kville socken i Bohuslän där den upptäcktes av Lars Montin, fyndet publicerades av Retzius 1779 (Nyman 1867). Ett exemplar av ostronört som insamlats på Kålön i Bohuslän och som tillhört Montins herbarium finns i Naturhistoriska riksmuseets samlingar och kan ses i artens bildgalleri.

Etymologi. Artnamnet maritima kommer av latinets mare (hav) och syftar på att den växer vid havet. Svenska namnet ostronört konstruerades av A. G. Nathorst som i Svenska Växtnamn. 3 (Arkiv för Botanik 2. 1903) skriver att "jag här föreslagit Ostronört, på grund af bladens ostronliknande smak".

Referenser

"Wäxer på Hafsstranden i Halland och Bohuslän. Både bladens färg och blommans utseende är wackert nog at förskaffa wäxten et rum i Trägårdar; om den där wille trifwas."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)