|
Beskrivning. Stenfrö är en flerårig,
hårig ört som kan bli upp till åtta decimeter hög.
Stjälken är upprätt och vanligen grenig. Bladen sitter
strödda och är lansettlika och spetsiga,
bladundersidan har tydliga sidonerver. Stenfrö blommar i
juni-juli med små gulvita trattlika blommor som har stora stödblad.
De vita och porslinsartade delfrukterna är karaktäristiska för arten.
Delfrukterna har mycket hårda skal och är äggformade,
blanka, nästan släta och ser ut att vara gjorda av porslin.
Den andra arten i släktet, sminkrot
(L. arvense), är ett- eller tvåårig, och
har matt gråbruna, knottriga delfrukter, samt
blad vars undersidor bara har en tydlig mittnerv.
Utbredning. Stenfrö är sällsynt men
förekommer i flera landskap i södra och mellersta Sverige. Den
växer i bergbranter och busksnår.
Första fynduppgift publicerades på 1600-talet,
men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).
Användning. Pulvriserade frukter av stenfrö ansågs
under 1500- och 1600-talet, enligt
signaturlärans »lika skall med lika botas», kunna bota njursten och gallsten
(Lyttkens 1904-1915). Linné påpekar dock i
Flora Svecica (1755) att de saknar verkan.
Etymologi. Artnamnet officinale kommer av latinets
officina (verkstad, apotek) och syftar på att arten
använts som läkeväxt. Det svenska namnet stenfrö var i bruk redan
på 1500-talet och syftar på
delfrukternas hårda skal.
|
Familj: Boraginaceae
Släkte: Lithospermum
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
|